lördag 20 oktober 2018

ÖG är släkt med Arne

Bild: Jörgen Auer

Genom Mantorp far en transport. I lugna 30. Bra. Det är en bil från Östgöta Gods (ÖG står det på bilarna) och därmed blir den anledning till ännu en liten inblick i ett transportföretag. Därmed också medlem i min serie om Trailers på svenska vägar.
Enligt sajten merinfo.se hade Östgöta Gods AB tio anställda 2017 och omsatte 14 miljoner kronor. Företaget är ett dotterbolag till Arne Andersson Åkeri AB och sysslar i huvudsak med kranbilstransporter och pumptjänster.
Arne Anderssons Åkeri grundades 1938 av Arne Andersson. När han avled 1959 tog sonen Leif över. I dag är det Leifs dotter Susanne som basar över en verksamhet med 80-talet fordonsenheter och ett 60-tal anställda. Företaget bedriver som namnet skvallrar om åkeriverksamhet och gör det till största delen i samarbete med DHL Freight. Arne Andersson som tillhandahåller fordon i linjetrafik, kretstrafik och lokaltrafik omsätter 50 miljoner kronor om året och hör hemma i Motala, men har även terminal i Linköping.


torsdag 18 oktober 2018

Jag spikar nummer 8

Bild: Jörgen Auer

Vägen vill visst säga mig någonting, frågan är vad? Är det 8 kilometer kvar? Ska det hända något för mig mycket betydelsefullt klockan 8? Att det är något med 8 begriper jag, men vad? Jag river mitt hår, jag kollar min agenda, rannsakar mitt minne, men jag får inget svar. 
Kan det bara vara ett tecken? Kanske att jag bör satsa på nummer 8 på travet? För jag är nämligen helt säker på att det är en häst som har lämnat de här meddelandena åt mig. Det brukar vara en och annan travare på den här vägen.
Men vilken bana, vilken dag, vilket lopp?
Nu vet jag. Jag tänker satsa på häst 8, i lopp 8, den 8/8 nästa år på alla banor som den dagen har travtävlingar.
För säkerhets skull satsar jag på nummer 8 i lopp 8 även i helgens V75, alltså det åttonde loppet på den banan den dagen. 
Nu väntar jag bara på nya tecken som ger mig de andra loppens nummer.

tisdag 16 oktober 2018

Ännu mera från Valdemarsvik

 Bild: Jörgen Auer
Måndagens välgörenhetskonsert i Valdemarsviks kyrka till förmån för Strokeförbundet förtjänar lite mer utrymme. Så jag visar några bilder till. Här violinisten och virtuosen Nicole Biegniewska med sin pappa Kryspin.

 Bild: Jörgen Auer
Och här blir diskokungen Andreas Lundstedt presenterad av Lars-Olof Swartz. 

 Bild: Jörgen Auer
Jasmine Skoog från Västervik sjöng fint.

 Bild: Jörgen Auer
Liksom även den sjungande frisörskan Sandra Svensson från Valdemarsvik.

 Bild: Jörgen Auer
Lotta Källström framträdde såväl med Stefan Wikström och som här med Towe Widerberg.

Bild: Jörgen Auer
Tack säger jag till alla medverkande och inte minst till Lars Kasselstrand som är initiativtagare till konserterna i Valdemarsvik som om jag har räknat rätt nu är sex till antalet. Lars själv både inledde och avslutade. I alla fall på första föreställningen (jag såg bara en av två).

måndag 15 oktober 2018

Skön mix i Valdemarsvik

 Bild: Jörgen Auer
En strålande Nicole Biegniewska underhöll två fullsatta välgörenhetskonserter i Valdemarsviks kyrka på måndagskvällen. Det var inte bara välsjungande Sandra Svensson och Jasmine Skoog som lät sig förtrollas av 15-åriga violinisten Nicole som kompades av sin pappa Kryspin och visade varför hon förra våren vann sin klass i Stockholm international Music Competition. 

 Bild: Jörgen Auer
Välkände Andreas Lundstedt, diskokungen, var en annan av kvällens många fina artister. Förutom att som vanligt låta sin stämma ljuda lärde han eftermiddagens alla pensionärer att dansa disko. Ja, det verkade så gott som bara vara pensionärer på första föreställningen, den jag bevittnade.

 Bild: Jörgen Auer
Välkänd från årets Bonde söker fru är sympatiska Valdemarsviksbonden Susanna Karlsson. Hon visade att hon även kan sjunga. Fint. Bruno Mitsogiannis kompade henne och sjöng även solo. Fattas bara annat.

 Bild: Jörgen Auer
Broder Daniel Mitsogiannis kan också sjunga. Dessutom var det han som stod för programupplägget om jag hörde rätt. 

 Bild: Jörgen Auer
Tillsammans med Angelina Ersarp och Eleonor Léone bildar Daniel gruppen Cash som övertygade. Inte minst i ett James Bondupplägg. 

 Bild: Jörgen Auer
Roland Engdahl har varit med länge. Jag minns honom från 90-talets Café Norrköping. I Valdemarsvik är han populär musiklärare och det finns särskilt två unga sångare som han tagit under sina vingars beskydd. 13-åriga Albin Märsund är den ena. Honom har jag sett en gång tidigare, på Allsången i Kisa 2017. En talang. 

 Bild: Jörgen Auer
Talang är även 15-åriga Izabella Swartz, som jag också har sett tidigare. Då just här på hennes hemmaplan i Valdemarsviks kyrka. Hon har vunnit ett flertal talangtävlingar och har snart passerat talangstadiet. 

 Bild: Jörgen Auer
Det har mysiga Lotta Källström gjort. Hon har hunnit med mycket under åren och frågan är väl var hon inte har uppträtt. Det har varit shower och konserter, revyer, färjor och kryssningsresor. En skön underhållare är hon. Det tycker Roland Engdahl också. 

 Bild: Jörgen Auer
Här är en som Lotta jobbat mycket tillsammans med: skådespelaren och Elvistolkaren Stefan Wikström. På bilden sjunger han solo i In the Ghetto, men han och Lotta sjöng naturligtvis duett också. Det gjorde Lotta även med Towe Widerberg.

Bild: Jörgen Auer
Lite överraskande bytte operasångerskan Agnes Auer genre och sjöng med Daniel Mitsogiannis i En helt ny värld. Sopranen Agnes bjöd förstås även på skön operakonst och hela konserten bestod av en skön musikmix. Lars Kasselstrand som är initiativtagare till de här konserterna i Valdemarsvik avslöjade också att hans eget instiftade stipendium på 6 000 kronor till en ung musiker/artist går till Nicole Biegniewska. Strålande! 

söndag 14 oktober 2018

Att göra en vacker dag

 Bild: Jörgen Auer
Visst är det fint? Drögen i södra Östergötland, belägen i både Linköpings kommun och i Kinda. Den här bilden är tagen i Bäckhult i sydöstra delen av sjön. Och Bäckhult ligger i Kinda kommun. I dag var det så varmt att det faktiskt gick att bada. Tror jag, för jag gjorde inte det. Jag skulle, men bangade ur och valde att vaska av mig via handfat i stället. Dock njöt jag på riktigt av det varma och sköna oktobervädret. En riktig brittsommar. Härligt.

Bild: Jörgen Auer
Men om man nu inte har något lantställe at åka till, vad ska man göra då? Tja, sola på balkongen. Ta en promenad. Eller varför inte besöka Gamla Linköping. Det finns alltid något att titta på och njuta av.

 Bild: Jörgen Auer
När det är fint och soligt, ja då är det så otroligt vackert i Gamla Linköping där de gamla miljöerna är helt underbara att ta del av. Här en bild från innergården vid Anderska Gården.

Bild: Jörgen Auer
Sedan kan man ju, om man är så gammal som jag, alltid ägna sig åt nostalgi. Tänka sig att jag också har gått i Folkskolan. Jo men. Men bara en. Jag gick på Ljuraskolan i Norrköping och började redan 1955. På skolan fanns även en inbyggd Realskola (en skola mellan folkskolan och Gymnasieskolan) och på IRA Ljura tog jag Realen innan jag började på De Geergymnasiet (tidigare Högre Allmänna Läroverket). Ack ja. Så roligt jag har haft i skolan. Men det tar vi en annan vacker dag.

lördag 13 oktober 2018

En bild från Tidersrum

Bild: Jörgen Auer

Vad finns på dataskärmen? Ja, vad hittar man där? Jag vet vad jag hittar. Några bilder. Ett par av dessa är från tidigare reportage till Ryktbart, ridsportserien som jag gjort för Corren och eventuellt andra östgötska tidningar sedan 2011. Sen ligger där ett par bilder från en resa till Gotland och någon på ett par av mina familjemedlemmar samt ett worlddokument betitlat Cecil.
I övrigt är det tomt, förutom de ikoner som fanns där från början när jag öppnade datorn och loggade in för första gången. Tomt just nu, ska jag säga, för jag har en viss (o)vana att fylla skrivbordet med bilder, mappar och dokument. 
Den här bilden här ovan hittar jag också. Den visar några kor som går på en äng och bakom dem den fina träkyrkan i Tidersrum. Det får bli dagens bild, även om den är tagen för en så där tio dar sen efter ett besök i Österbymo (för reportage om Ydre ridklubb). 
Klicka gärna in på länken för att läsa om Tidersrums kyrka på wikipedia.

fredag 12 oktober 2018

Nog för att jag tvivlade

Bild: Jörgen Auer

Fan, så dimmigt det är, muttrade jag besviket för mig själv i morse. Besviket för att man sagt mig att det skulle vara så fint väder under fredagen. Men det var ju småkallt när jag gick ut och jag fick dra upp jackans dragkedja. Fuktigt var det också i dimman. Och inte mycket att se. Eller var det? 
Jo, men visst var det väl. Den där aningen, som tände hoppet, när solen plötsligt skymtade till där bakom de tunna träden ute på åkern och den väldeliga dimbarriären. Jag stannade. Beundrade sceneriet. Log. Njöt. Tog fram mobilen. Jag ville fota. Det var så vackert och trolskt. Så underbart. Finns det på riktigt, eller tittar jag på en film? Ensam var jag också och det kändes just där och då som om jag var den ende som kunde se det jag såg. Hur länge till dröjer det innan solen vräker undan dimridån och tar över dagens dirigentpinne? En timme? 
Nja, det dröjde nog två. Men sen blev det ju en fantastisk dag. Det lär det bli även i morgon. Även då tänker jag vara med från början. Om jag får.