Var är bilen?

Bild: Jörgen Auer
Vad nu? Farfar har för sig att han ställde bilen här när han haltade in i kyrkan?

Bilder från i går (i dag är jag sjuk)

Bild: Jörgen Auer
I går var visserligen vitt och kallt, men solen sken och ville fram överallt. Till och med inom mig där den tryckte på och öppnade sinnen. I allt jag såg fanns skönheten, bodde skönheten, levde skönheten.

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer
Åh, det var så vackert! Så märkligt vackert, sällsynt skönt och vackert, att jag måste fråga: varför är jag sjuk i dag? Kan det bero på att min drömlika tillvaro i går var så cool att jag blev ett lätt offer för förkylningsbacillerna?
Så brukar det ju vara - när man känner sig som starkast är man som svagast.

Det kom en bil förbi Mantorp

Bild: Jörgen Auer
Bilden är från i går. En tradare rullade på motorvägen utanför Mantorp. ADR Haanpää står det på de glänsande sidorna. Tänk så många gånger jag sett namnet och bilarna, utan att tänka mer än: jaha, det är väl nåt finskt.
Och så är det. 1949 köpte Jussi Haanpää en större lastbil och började köra timmer. Så småningom började hans företag Haanpää Oy köra annat. I dag är
ADR Haanpää (sammanslagning 1999 av svenska ADR Transport och Haanpää) Skandinaviens största transportör av flytande och farligt gods och har cirka 600 anställda och 400 fordon (inte så konstigt att man ser dem ofta, alltså). Årsomsättningen ligger kring 120 miljoner euro och företaget har kontor i Finland, Sverige, Norge, Ryssland, Tyskland och Estland. Huvudkontoret finns i Vanda nära Helsingfors (utspridd kring flygplatsen med samma namn). I Vanda bor nära 200 000 invånare.

För 100 år sen

Ur Corren 30 november 1910
Man förstår att han blev arg, TH Nilsson i Bruddestad. Han hade kanske tagit det lite lugnare om dödsrunan varit mera vänligt sinnad?

Kallt är det!

Hualigen! Alldeles nyss, 07:50, visade vår termometer mot baksidan, -16,6, men det skiftar fort och antagligen kom en kall vind. För sekunderna senare var det -15,9, och termometern på framsidan av huset, som dessutom sitter utanför huset visade -14.
Hur som helst - kallt är det.

Det är nåt med ljuset

Bild: Jörgen Auer

Det är nåt med ljuset vid Omberg, säger östgötakonstnärerna. Det är nåt med ljuset på Öland, säger andra. Det är nåt med ljuset vid Skagern, säger somliga. Det är nåt med ljuset, säger jag. Som här i en tall i Mantorp.

Ännu mer hundraårigt

Ur Corren 29 november 1910
Den här dagen för 100 år sen skrev Corren om invigningen av det nya rådhuset i Norrköping dagen innan. Och vad skrev tidningen?

Jo, att den svenske kungen, Gustav V Adolf var där och invigde. Stadsfullmäktiges ordförande Eric Ringman hälsade konungen välkommen till fabrikernas stad. Det var också Ringman som senare, efter kungens invigningstal, tog till orda och påpekade att det var första gången efter tronbestigningen som konungen var i Norrköping, där ju också ätten Bernadottes stamfar (Karl XIV Johan) fått en minnesstod (1846).
Hur såg det då ut i Norrköping denna dag? Jo, därom ger Correns text besked:
Från Järnvägsstationen hade Järnvägs- och Drottninggatorna fram till rådhuset kantats med ett hundratal flaggstänger, som prydts med flaggor och sköldar och förbundits med guirlander.
I Stadshuset hade man dekorerat med krysantemum, gröna guirlander och enar samt skärt, gult, och blått siden. Öfver ingången hade uppsatts konungens namnchiffer, som på aftonen lyste i eldskrift.
Liknande lysande namnchiffer hade uppsatts på Norrköpings Ensk. banks och Skandinaviska kreditaktiebolagets hus samt på en ställning ofvanför taket å Norrköpings bomullsväfveriaktiebolags etablissement, som äfven bestod sig jättestora lysande trekronorssköldar.
Utefter husväggarne vid Drottninggatan i närheten av rådhuset slingrade sig band av elektriska lampor och från nästan hvarje hus i staden vajade en eller flera svenska flaggor. Till förmån för Norrköpings folkskolors sommarkolonier såldes små svenska flaggor att bäras på rockuppslaget.
Det var en stor dag, barnen hade ledigt från skolan, butikerna hade eftermiddagsstängt. Det var den 28 november 1910.

Mer om Greta P i Corren

Kan här berätta att morgondagens sportsidor i Corren bland annat innehåller ett möte med eldsjälen Greta Pettersson i Grytgöl. Curt och Marianne Andersson var också med, liksom katten Ville.

En vacker dag

Bild: Jörgen Auer
Alltså, när det finns snö är det svårt att matcha soliga vinterdagar i skönhet.

Bild: Jörgen Auer
Visst, det mesta är vitt, men det är väl det som gör det. Allt annat kontrasterar så fint mot det vita. Här i snön syns klockstapeln vid Veta kyrka.

Bild: Jörgen Auer
Och det här, ja det är ju Mantorp. Det ser man på vattentornet borta i skogen. Och har man kameran med sig en så fin dag som i dag, ja då tar man många bilder, så många att de inte får plats i ett och samma inlägg. I alla fall om man som jag inte vill ha dem för långa. Då får man dela upp dem, så fler bilder kommer så småningom.

För 100 år sen

Ur Corren 29 november 1910
Kan man lita på tidningarna? Ja, men inte alltid. Tidningen Folket hade tydligen fel när de skrev om barnliket på vinden lördag 26 november 1910.

Skottland?

Bild: Jörgen Auer
Enligt vad den här bloggen erfar finns det regeringsförslag om namnändring av Sverige till Skottland - och det vore väl inte helt fel. Frågan är vad skottarna säger om det. Jag ska gå över och fråga den här takskottaren.

En Crona för mycket

Mantorp förlorade ganska väntat hemmamatchen mot Wasaiterna i division 1-handbollen med 27-31 (12-17). Och det finns väl inte så mycket att protestera mot det resultatet. Visst hade Mantorp 6-6 efter en kvarts spel, och visst kom laget tillbaka efter femmålsunderläge i halvtid, och visst var man så nära som 22-23, men topplaget Wasaiterna hade ju Jerry Crona i sitt lag, planens bästa spelare. Utan honom i Klämmestorpshallen hade Mantorp vunnit.

Bild: Jörgen Auer
Det var svårt, för att inte säga omöjligt, för hemmaspelarna att få stopp på Crona, men ibland lyckades, som här, Robert Ström. Ström var också hemmalagets bästa spelare och en av få som skulle platsa i motståndarlaget. Möjligen också Patrik Petersson. Mantorpsmålvakten Alexander Rosén gjorde flera svettiga räddningar, men en motståndare fick han inte grepp på - Jerry Crona. Tio mål blev det för honom.

Inställt

Bild: Jörgen Auer
Fy, vilket väder! Det snöar så en tänkt resa till Uppsala fick ställas in. Men det vore idiotiskt att ge sig ut. Visst solen skiner i Uppsala för tillfället, men man ska ta sig dit, också!

Bild: Jörgen Auer
Och här hemma växer snöhögarna - och det där stora mitt i, det måste väl vara en snödroppe!

Bild: Jörgen Auer
Men fåglarna kan dra iväg. De har inte samma problem med snön som vi, tycks det.

Bild: Jörgen Auer

För resten är det inte alla som sticker. Inte blåmesarna. De kommer varje vinter för att slåss med talgoxarna om vår fågelmat. Kan undras om det är samma mesar som kommer år efter år. Hur gammal blir en blåmes? Och om det inte är samma, tillhör de som kommer ändå samma familj som var här i fjol och året innan? Går besöken i arv?

För 100 år sen

Ur Corren 28 november 1910
För 100 år sen rapporterade Corren om ett överfall på en engelsk minister, nämligen inrikesministern Winston Churchill - och på den tiden kunde man naturligtvis inte gissa sig till dennes kommande betydelse för Storbritannien och Europa. Det kunde inte heller Hugh Franklin (1889-1962), mannen med hundpiskan. Galen var han nog inte, men han trodde på sin sak och angrep ministern för att få honom att ändra åsikt i kvinnoröstfrågan. För det fick han avtjäna sex veckor i Brixton Prison. Fängelsestraff hindrade honom emellertid inte från att året efter kasta sten på Churchills hus i Eccleston Square vilket gav honom en månads fängelse och inte heller från att vara med om en mordbrandsattack i oktober 1912 på Harrow station då han dömdes till nio månaders fängelse på Wormwood Scrubs. Där hungerstrejkade han och tvångsmatades.

Ur Corren 28 november 1910
Amanda Schmidt var tonsättare och musiklärare, verksam i Linköping i alla fall år 1914, enligt uppgifter från Sveriges Orkesterförbund.
I Linköpings stadsbibliotek finns 11 kompositioner för piano av henne. Även på Statens musikbibliotek finns flera verk för piano av Amanda Schmidt.

Ur Corren 28 november 1910

Ska man tro på en 119-åring som mindes Napoleons intåg? Nej.

Här är veckans krönika

Jag glömmer det visst varje vecka, men här kommer fredagens auerkrönika i Corren, den som går under vinjetten Cnorren. Om jag inte missminner mig så började Corren med Cnorren (som då hette Sport-Cnorren) 1990. Då var vi tre som delade på sysslan: Pitas Högfeldt, Fredrik Lilja, och jag. Ganska snart blev det dock så att de båda andra glömde skriva när det var deras ut, varpå jag ryckte in som den barmhärtige samariten. Till slut - kanske efter ett år eller två - tyckte vi att det var lika bra att bara jag skrev eftersom de andra glömde hela tiden, och så blev jag ensam.
Och här kommer den senaste Cnorren i raden:


Sportjournalist söker gren

Enligt vad Cnorren erfar ska nästa stora ensam-mamma-söker-bonde-söker-fru-idol-talang-tävling bli det som står i rubriken här ovan: Sportjournalist söker gren. Och då menar jag inte Emma Green. Inte heller Gunnar Gren, eller Mats Gren. Jag menar idrottsgren. Tävlingen, med Agneta Sjödin och Gunde Svan som programledare ska helt enkelt gå ut på att en grupp sportjournalister tävlar om vilka olika sportgrenar de ska bli "kära" i, precis som i Bondeprogrammen.
Correns sportjournalister lär vara först ut, ryktas det och det sägs att vi ska göra oss lediga fem veckor nästa sommar för att kunna vara med i programmet - utöver semestern, alltså. TV4 ordnar vikarier. Inspelningen ska visst ske på Maldiverna, eller om det är Malexander. Nåt på M är jag säker på. Och så lottas det ut fem idrotter på oss var och till sist blir bara en idrott kvar per person: och jag råkar veta vilka vi får: jag känner en producent på fyran och hon säger att sportchef Kustvik får basket, cykelpolo, dart, galopp, och simhopp på sin lott. Jag har en känsla av att han väljer dart, men man vet aldrig. Han kanske har känslor för cykelpolo?
Peter Mildaeus kommer att få välja (och han får svårt) mellan diskus, ponnytrav, skridsko, fotboll, och hundkapplöpning. Man kan undra vilken gren han väljer bort först? Lika svårt blir det för Per Bergsten som får lacrosse, slägga, skidorientering, hockey, och varpa. Blir det hockeyn som åker i första valet? Marcus Nyenger bor i Mjölby och har därför fått lite lättare: curling, orientering, aerobics, knattebrottning, och innebandy. Peter Calén lever sitt liv i Motala och som plåster på såren kommer han att få förklara sin kärlek, eller motvilja, till bandy, speedway, bilracing, segling, och triathlon. Det ska bli skojigt att se honom i sista programmet. Vilka har han valt bort? Och hur motiverar han det?
Claes Nilsson så: han har lustigt nog lottats till golf (där han på riktigt är riktigt bra), bilorientering, karate, volleyboll, och Under hökens vingar kom. Det sista är förvisso ingen sport, men programmet ska vara lekfullt, säger min vän producenten.
Bara en kvar: jag. Som kommer att få välja mellan Vansbrosimning, amerikansk fotboll, irländska bordet, hästhoppning, och franska kort. Känner jag mig själv rätt så kommer jag att välja bort de två första direkt, går på date med hästhoppningen, har lite kul på hinderbanan och irländska bordet, och tar med mig de franska korten hem.

Lika besvärligt i år

Arkivbild: CMJ/Sibirski Pravda
Vitalij Saropkin som hade det så besvärligt förra vintern där borta i de sibiriska snömassorna i Dudinka meddelar att det i stort sett

Bild: EJA/Novosti Dudinka
är lika besvärligt i år. Han skickar med en bild där han försöker ta sig upp på ett bord för att duka upp vodkalunchen, och nog verkar det vara mycket snö, alltid. Dessutom är det kallt, -33 och till natten väntas -38.
Det är tur att Hjärta till Hjärta finns så att man har vinterjacka och en bra mössa, säger han.

Själv är jag varmare

Bild: Jörgen Auer
I dag klockan 08.15 i Mantorp. - 8. Själv är jag varmare. Har +37,2, det är lite mer än mina normala 36,9. Jag är alltså sjuk. Host här och snor där. Måste nog ta nåt. En promenad, kanske. Och efter det ett varmt bad, en whisky, ett par apelsiner, lite god choklad.
Sen ska jag vara frisk.

För 100 år sen

Ur Corren 26 november 1910
27 november 1910 var en söndag och de här annonserna var införda i lördagstidningen

Ur Corren 26 november 1910

den 26 november och visar lite av vad man kunde roa sig med på söndagar för 100 år sen.
Vad övrigt denna dag 1910? Jo, bland annat så öppnade Penn Station i New York, världens då största järnvägsterminal.
I Menton på franska Rivieran är det 100 år i dag sedan ett ungt kärlekspar dog. De hade kommit från Ryssland för att i ett sista försök få bot för hans (Ernst Lentz) tuberkolos, han och Hélène Angelson hann gifta sig, men Ernst blev bara sämre och avled 27 november. Senare samma dag tog Hélèna sitt liv. På deras gravsten på Mentons gamla kyrkogård finns en inskription med kyrilliska bokstäver. Översätttningen lyder: Över allt, vi klagar inte. Vår största önskan var att bli återförenade för evigt och det är vi.

Domspov eller spovsnäppa?

Bild: Jörgen Auer
På eftermiddans vinterpromenad såg jag några fåglar högt uppe i ett par träd. Sammanlagt var det nog ett 15-tal, rödbröstade. Jag gissade på domherre. Hemkommen blev jag mycket förvånad, för såna näbbar har inte domherrar. Jag gissar därför på domspov, eller spovsnäppa. Eller är det en vintergäck?

Vandra i allén

Bild: Jörgen Auer
Allé kommer av franskans aller som betyder att gå, vandra. Och så här i vintertid kan det vara extra fint att vandra i allén. Den här finns i Mantorp vid Veta prästgård.

Bild: Jörgen Auer
Egentligen blir det fint nästan överallt så här års - om det finns snö, vill säga.

Bild: Jörgen Auer
Det blir många små julkort man hittar - som det här. Även det vid Veta prästgård.

Bild: Jörgen Auer
Och trädformationerna har alltid något att bjuda, eller hur?

För 100 år sen

Ur Corren 26 november 1910
Om denna hundraåriga notis kan tilläggas att det i dag lär finnas bortåt 90 vargar (87 observationer i år) i Jämtland. I hela Sverige lär finnas cirka 200. Och vad man känner till så var det mest vargar, eller rättare sagt, det dödades flest vargar i Sverige mellan 1827 och 1839 - i genomsnitt 520 per år. Då var det bara på Gotland som det inte fanns varg.

Är det färdigt nu?

Bild: Jörgen Auer
Tre gånger i går, två gånger i dag har jag varit ute och skottat. Och nu äntligen verkar snöandet ha slutat. Låt det nu vara så här fram till januari. Inte mer snö, det räcker som det är. Utom i skidåkarnas spår förstås, där får det gärna komma mer. Men vi vanliga, vi skottare, vi vill inte ha mer. Visserligen har jag ny skyffel (och så bra sen!), men jag gillar verkligen inte att hålla på och lyfta en massa snö. Jag känner av det direkt i sidan. Det sträcker och drar. Å andra sidan kanske det bara är nyttigt, med de där kasten man gör med skyffeln. Skyffla, kasta, skyffla, kasta, skyffla, kasta, skyffla, kasta. Ja-a, man kanske ska se det som träning. Så - på med kläderna igen och ut och skotta.
Då blir det tre gånger i dag, också.

Faran överhängande

Bild: Sveta Probova
Har ni mycket snö i Sverige, frågar Vitalij Saropkin bortifrån Dudinka i Sibirien som skickat ett kort och skriver: här hos oss är faran överhängande att vi blir begravda. Han hälsar också att alla som vill är välkomna hem till honom och hans sambo Sveta Probova. Men hon kanske inte är kvar då för hon är bara här på prov, säger han.

För 100 år sen

Ur Corren 25 november 1910
Vad hade det gjort om kvigan fått fortsätta sitt vilda leverne? Tänk om hon parat sig med en älg? Vilket sällsynt djur skulle inte det ha blivit!
På tal om djur - den här dan somnade också cirkuselefanten Queen in i Jersey City, New Jersey, efter en stor dos cyanid. Den gamla och annars mycket fogliga elefanten (hon sades vara 87 år) hade trampat ihjäl en skötare, men riktigt hur det gått till visste man inte eftersom de båda varit ensamma i en lada där Queen brukade bo, fastkedjad i ena bakbenet. Dock hade hon denna dag kommit loss på något sätt och sprang omkring inne i ladan varpå en matutdelare/skötare lät hämta huvudskötaren Robert Schiel som ensam gick in i ladan.
Det sas också att Queen i yngre dar och under tiden på en annan cirkus skulle ha dödat en liten flicka med en släng av sin snabel. Om detta skrev New York Times.

Lite mer 100 år gammalt

Ur Corren 24 november 1910
Den här dan för 100 år sen skrev Corren liksom alla andra svenska tidningar om avrättningen av Johan Alfred Ander dan före, 23 november. Att han skulle bli den siste avrättade i Sverige, visste förstås ingen då.

Ur Corren 24 november 1910

Rånmördaren Ander avrättades med giljotin (första och sista gången en sådan användes i Sverige). Han dömdes mot sitt nekande för att ha rånat och mördat 24-åriga Victoria Hellsten på Gerells växelkontor i Stockholm. Hon mördades med ett besman (en våg).
Den period i Sverige då flest människor avrättades (förutom häxprocesserna) var 1831- 1840 då 135 personer miste livet. 1668-1676 dog kring 300 svenska kvinnor, de flesta brändes, i häxprocesser.

Som förra året?

Bild: Jörgen Auer
Nog är vintern här, alltid.

Bild: Jörgen Auer
Och tyvärr börjar det likna förra året i snömängder.

Mot - ja, vad står det?

Bild: Peter Jigerström
Åt vilket håll ska vi? Och vad står det på övre skylten? Det är inte lätt att veta när man inte så ofta är i krokarna. Men nu vet jag ju att det står Hällestad 3. Däråt skulle vi.

Lite till om Behrenfors

Bild: Jörgen Auer
Såg i Corren att Marcus Nyenger hänvisade till min blogg: läs mer på auerbloggen, skrev han om Ann Behrenforsreportaget. Men jag har inte så mycket mer att tillägga. Men det här motivet tog aldrig fotograf Jigerström i alla fall. Inne i butiken på Ateljé Prästgården och den väldelige Gordos, 89 kilo tung Newfoundland, bland keramiken. Det skulle jag inte våga ha. Fast matte Ann har förstås bra pli på honom. Gordos är för övrigt döpt efter en by i Provence, Gordes. Och Anns andra hund, lakelandterriern Goulta är döpt efter byn Goult. Mitt emellan de två byarna har Ann Behrenfors och hennes make Lars-Olov Engberg ett litet hus. Det är där hon får inspiration till sina vackra serviser. All tillverkning sker dock hemma i Vånga.
Mer om Ateljén står att läsa på ateljéns hemsida

För 100 år sen

Ur Corren 24 november 1910
En ung flicka var på rymmen 1910, och jag förstår henne. Hon var bara elva år, och anställd i Sundsvall, men längtade uppenbarligen till familjen. Man undrar lite hur det gick sen, vad blev det av henne?

Läs om Ann och hundarna

Bild: Jörgen Auer
Oh, hon gör så fina serviser, Ann Behrenfors i Vånga.

Bild: Jörgen Auer

Mer om Ann och vem hon är kommer i onsdagens Corren. På sportsidorna. Där återfinns även hennes hundar. Läs det om du har möjlighet. Då kan du även se Peter Jigerströms bilder från besöket i Vånga. De är bättre än mina.

Ett 100-årsminne till

Ur Corren 23 november 1910

Och vem var Johan Janzon (Spada)? Jo, en svensk journalist som levde mellan 1853 och 1910. Han var utrikeskorrespondent för Stockholms dagblad och dess korrespondent i Paris från 1879. Han var krigskorrespondent i Turkiet 1876—78, i Egypten 1882 och i Grekland 1897.

Spada skrev också några böcker och skrifter: “Ströftåg i Orienten”, ”Alfred Wahlberg”, ”Ströftåg i skilda land” ”Svenska pariserkonstnärcr i hvardagslag”.

Ville Vallgren var en finsk skulptör från Borgå (1855-1940), född i Borgå. Han levde i Paris 1877 till 1913 då han återvände hem till Finland. Han finns representerad på många olika håll, i Europa och inte minst i Finland där det också finns ett särskilt museum - Ville Vallgrens museum i Borgå. Han utgav även några böcker och gifte sig första gången med den svenska skulptören Antoinette Vallgren, född Råström (1858-1911). Också hans tredje fru, Flora Olivia Vallgren var skulptör.