söndag 31 mars 2019
Glada över snöflingorna?
Det här är inte kul, alltså. Långt ifrån. Men det är i alla fall väder och vi kanske ska vara glada att vi överhuvudtaget har väder. Glada att vi har årstider. Glada att vi lever. Och det är vi ju! Alltså gör det ingenting att det snöar 31 mars. I morgon är det 1 april. Blir det snö då också?
lördag 30 mars 2019
På kalas i Östra Harg
Lördagen ägnades till största del åt ett femårskalas i Östra Harg utanför Linköping. Vi som kom, ja även de som bodde i huset på Filurkullen fick tårta, bullar och kakor. Femåringen fick en massa presenter och verkade nöjd med sin dag.
I övrigt tränade jag som vanligt på morgonen samt såg en av förlängningsperioderna i SM-hockeyn mellan Färjestad och HV. En match som hemmaklubben Färjestad vann med 3-2.
Mera: ingenting.
I övrigt tränade jag som vanligt på morgonen samt såg en av förlängningsperioderna i SM-hockeyn mellan Färjestad och HV. En match som hemmaklubben Färjestad vann med 3-2.
Mera: ingenting.
fredag 29 mars 2019
Första gången här
Bild: Jörgen Auer
Under fredagen svängde jag för första gången i livet in på Källgårdsvägen i Mantorp.
Bild: Jörgen Auer
Bara för att sekunder senare svänga in på för mig lika okända Bleckhemsvägen. Vad gjorde jag där?
Bild: Jörgen Auer
Jo, där ligger Mantorps nya avfallstipp för trädgårdsavfall, gräs- och ris. Invigd i höstas, tror jag. Men jag har inte varit här förut.Var detta en stor grej i mänsklighetens historia? Nej, långt ifrån. Men ändå en variant av milstolpe i en futtig människas liv. Och så ska den ju läggas till alla andra futtigheter och mer märkvärdiga händelser och upplevelser i detta liv. Tillsammans utgör de mitt liv.
torsdag 28 mars 2019
Undrar vad Flisan tänkte?
Bild: Jörgen Auer
Det var värst vad jag springer på Smedstad ridsportcenter! Här var jag ju häromdan. Visserligen inte inne då, utan utomhus för att träffa Åsa Murhed som lämnat ett förslag till Linköpings kommun angående utökade hagmarker - och nyttjande av gräsytor - för centrets många hästar (60). I dag dock, var jag där bara för att ta en fika. Det är inte så känt bland allmänheten, men vi alla får gå hit och fika om vi vill. Billigt är det också. Och fint. Har man tur kan man få se någon rida, också.
Bild: Jörgen Auer
Sån tur hade inte jag i dag. Men uppifrån fiket såg jag en häst. Och den såg mig.
Sån tur hade inte jag i dag. Men uppifrån fiket såg jag en häst. Och den såg mig.
Bild: Jörgen Auer
Var sjutton har jag sett honom, såg det ut som hästen tänkte. Eller om den blev fikasugen, den också.
Bild: Jörgen Auer
Undrar vad den heter, tänkte jag och fick veta att den heter Flisan och ägs av Annelie Andersson. Det var emellertid inte hon som kom in och hämtade Flisan, utan Carolina Witell. Det berättade Emma Tilly som är ridlärare på Smedstad.
Bild: Jörgen Auer
Var sjutton har jag sett honom, såg det ut som hästen tänkte. Eller om den blev fikasugen, den också.
Bild: Jörgen Auer
Undrar vad den heter, tänkte jag och fick veta att den heter Flisan och ägs av Annelie Andersson. Det var emellertid inte hon som kom in och hämtade Flisan, utan Carolina Witell. Det berättade Emma Tilly som är ridlärare på Smedstad.
Bild: Jörgen Auer
På baksidan av ridhuset låg två solbadare. Undrar vilka det är, tänkte jag och messade Emma på nytt. Det är ponnyn Bobby och vår nyinköpta stora häst, Brille, blev svaret. Tack, Emma.
Bild: Jörgen Auer
Jag hade ställt bilen vid Smedstad dammar och på återvägen fick jag se när de här två kniporna lyfte. Hur de sprang igång och hur vattnet skvätte som vid ett "smörgåskast".
Bild: Jörgen Auer
Vart skulle de? Inte så långt, kan jag berätta. En kort sväng från en damm till en annan.
Bild: Jörgen Auer
Själv gick jag en sväng till i området. Tittade på mäktiga ekar. Och ett rött staket. Det var vid kolonilotterna.
Bild: Jörgen Auer
Det här är en bra sak i den här delen av eklandskapet. Vid Smedstad dammar finns nämligen en toalett. En välkommen vän i nöden. Den har räddat mig vid fler än ett tillfälle. Å andra sidan är det alls inte långt till ridsportcentret.
Bild: Jörgen Auer
Så här nära dammområdet ligger det hösten 2016 invigda Smedstad ridsportcenter.
Bild: Jörgen Auer
Och för att återknyta till Åsa Murhed och hennes förslag om utökade hagmarker. Här är en sådan, mellan Haningeleden och ridcentret.
onsdag 27 mars 2019
På ganska okänd mark
En timme går fort även på ganska okänd mark
särskilt om våren och om kroppen är stark
och årets första fjäril var fladdrande och tunn
ivrigt letande efter något för sin mun
ivrigt letande efter något för sin mun
tolv rådjur i en flock helt lugnt på åkern betade
inte ens långtradare på E4 retade
inte ens långtradare på E4 retade
jag hittade ett vatten, en smal, liten bäck
och klev än hit, än dit, helt fräck
och klev än hit, än dit, helt fräck
På mossig, fallen stam en svamp sig växt så stor
säkert är det fler som uti stammen bor
säkert är det fler som uti stammen bor
Så gula, vårliga, så söta, de tussilago plockar jag
även om de i dungen bäst fyller mitt välbehag
vad heter denna gula, som växer fint bland torra löv och kvistar?
det får jag reda ut tills nästa gång jag platsen här bevistar
det får jag reda ut tills nästa gång jag platsen här bevistar
Åh, där kämpar sig blåsippan fram genom snåren
likt lärkan är den min konung av våren
Jörgen Auer 27 mars
Jörgen Auer 27 mars
tisdag 26 mars 2019
Äntligen ser jag bilens färg
Bild: Jörgen Auer
Tvättade bilen i dag. Nej, jag orkade inte göra det själv utan tog hjälp av Gulf i Mantorp. Och den blev så fin, så fin.
Bild: Jörgen Auer
Och äntligen, efter två månader sedan köpet, ser jag vilken färg den har. Blå, gravity Blue som det står i köpekontraktet. Tyvärr verkar bilen svart i molnigt väder, men nytvättad och i solsken syns färgen. Och det sa säljaren Olle Nilsson på Bilbörsen till mig, att bilen för det mesta ser svart ut, och att det blå bara skulle synas i klart och soligt väder. Men jag trodde honom inte riktigt. Då. Nu vet jag att han hade rätt. Jäkligt fin färg, för resten. Den blå, alltså.
Nu undrar du kanske om jag inte har tvättat bilen tidigare. Jo, flera gånger, men då har det varit mulet vid tvättdagarna. Tills i dag.
Nu undrar du kanske om jag inte har tvättat bilen tidigare. Jo, flera gånger, men då har det varit mulet vid tvättdagarna. Tills i dag.
Vad det är för märke och modell? Kia Niro.
måndag 25 mars 2019
Utgång vid kvällens ingång
Bild: Jörgen Auer
När måndagskvällen var på ingång var jag på utgång. Gick promenad. Skönt? Njae. Inte direkt kallt, men absolut inte varmt heller. Kanske var det 2-3 grader. Långt borta i väster var solen på väg ned.
Bild: Jörgen Auer
Nere vid Klämmestorps IP tog jag upp telefonen på nytt. Det lyste som skogsbrand vid träden på gamla fotbollsplanen och jag undrade om den färgade himlapällen fanns kvar om 5-10 minuter. Jag hoppades så och skyndade på mina steg.
Bild: Jörgen Auer
Det var knappt att jag hann. Men nånstans efter Klämmestorps gård, längs grusvägen, riktade jag telefonens kamera bortåt Spångsholm till. En tunn gul remsa mellan himmel och jord avslöjade att solen just sa adjö. Bara för att säga god morgon nån annanstans. Märkligt.
Det var knappt att jag hann. Men nånstans efter Klämmestorps gård, längs grusvägen, riktade jag telefonens kamera bortåt Spångsholm till. En tunn gul remsa mellan himmel och jord avslöjade att solen just sa adjö. Bara för att säga god morgon nån annanstans. Märkligt.
Bild: Jörgen Auer
I Veta kyrkby lyste det så fint på Veta kyrka, medan klockstapeln stod tyst av beundran och tittade på när ännu en afton gjorde sitt intåg. Själv trampade jag vidare över Vetagärdet medan vindilarna letade sig in under jackkragen och fick mig att rysa. Det susade i högerörat som var vänt mot vinden och jag kom på mig själv med att försöka nynna texten till sången om pur-Finland. Hur gick den nu? Jo, ja, just det: För den har susat nog, din gamla finska skog.
söndag 24 mars 2019
Sammandrag söndag
Bild: Ego
Söndagen började som alla de andra tidigare 103 senaste dagarna. Jag var på Mantorp Gym och tränade. Eftersom det ändå är söndag så tog jag det ganska lugnt, därav telefonen. Den brukar jag aldrig ha med mig annars. Vad jag gjorde för övningar i dag. Lugna 25 minuter på löpbandet, fem minuters cykling, 15 minuter hantlar och fem minuter maskiner. Det fick räcka i dag. Första dagen av alla hittills utan rephoppning. Benen kunde få vila lite, var tanken.
Bild: Jörgen Auer
Mer i dag. Hm. Inte så mycket att rapportera om. Jo, jag skulle ju skriva till Ryktbart var tänkt, men jag hann knappt börja förrän jag blev utloggad. Det var nåt datastrul och hur många gånger jag än loggade in så kastades jag ut efter någon minut. Det var som förgjort och av skrivandet blev ingenting. Dock kunde jag lägga in de bilder jag tänkt mig till reportaget. När sen inget annat blev av tröttnade jag, meddelade Corren att Ryktbart nog måste stå en dag och åkte sen till Mjölby. Visst ja, jag såg ju Hanna Öberg vinna för första gången i världscupen också och även Stina Nilsson vinna. Kul.
Bild: Jörgen Auer
Vad göra i Mjölby, då? Jo, köpa pizza. Gjorde så på Napoli vid torget.
Bild: Jörgen Auer
Efter det begav jag mig hemåt igen. Det var ju snart kväll och jag körde fokuserat hemåt. Fjorton regndroppar på vindrutan berättade att sämre väder kanske var på gång. Men det kom inte fler. Inte då i alla fall. När de här raderna skrivs är klockan över 20 och Mästarnas mästare har börjat. Jag måste titta. Hej då.
lördag 23 mars 2019
Har jag tagit lärdom?
Gjort i dag? Tja, tränat, väntat, firat en födelsedag, som egentligen är i morgon, söndag. Nej, det är inte jag som fyller år. Lekt med en fyraåring, fikat, varit ute en stund i det blåsiga, men dock soliga vädret, lunchat i Mjölby, handlat godis, tittat på EM-kvalfotboll, käkat godis, slötittat på andra tv-program.
Ja, det var väl allt.
Det verkar så lite. Nästan som ingenting. Men också som en väldigt vilsam dag. Har jag tagit lärdom av denna?
Kanske.
Ja, det var väl allt.
Det verkar så lite. Nästan som ingenting. Men också som en väldigt vilsam dag. Har jag tagit lärdom av denna?
Kanske.
fredag 22 mars 2019
Sol och himmel blå
Bild: Jörgen Auer
Fredagen började kallt, men solen var tidigt på gång och fortsatte skina hela dagen. Det betydde att det blev en tidig vårdag. Som vanligt de senaste månaderna började jag dagen med ett besök på Mantorp Gym. Om det i går bara var gång och löpning som gällde för min del, så blev det ingenting alls av den varan i dag, Nej, nu blev det styrketräning. Kul? Nej, men behövligt. Efter det stundade en timme i trädgården. Det är dags att börja nu.
Bild: Jörgen Auer
Efter lunch bar det av hit. Till Linköping och Smedstad ridcenter. Där träffade jag en person och resultatet av det mötet kommer troligen på Correns ridsportserie Ryktbart på tisdag.
Bild: Jörgen Auer
Och solen lyste så på himmel blå.
I övrigt: rakt ingenting.
torsdag 21 mars 2019
Annars i Gamla Linköping
Bild: Jörgen Auer
Nästan alltid skapar ett besök i Gamla Linköping samma sköna känsla inombords. De gånger den inte infinner sig skyller jag på vädret. En regnig dag förstör känslan liksom en allt för kall eller blåsig dag. Sådana dagar ser jag inte ens skönheten i de gamla byggnaderna.
Men annars!
Annars är det alltid lika trevligt. Alltid vackert.
onsdag 20 mars 2019
Slattefors och hockey
Bild: Jörgen Auer
Min onsdag började med ett jubileum. I dag var nämligen min hundrade träningsdag i rad på Mantorp Gym. Hurra!
Efter träning och frukost bar det av till Linköping och sjukhusbesök för hustrun. Då åkte jag till idyllen Slattefors sluss. Bara för att jag kunde. Och ville.
Bild: Jörgen Auer
Även om inte grönskan kommit än så kan en utflykt hit vara en bra idé. Det är vackert och tyst. Och Slattefors har goda möjligheter till fotografering.
Bild: Jörgen Auer
Men även i dag på självaste vårdagsjämningen kämpade isen för att hålla sig vid liv ännu en tid. Hur länge orkar den? Ge upp, för bövelen.
Bild från SvT
På tal om is så blev det inget SM-guld till Linköpings HC i kväll. I stället kvitterade Luleå till 2-2 i den fem matcher långa finalserien efter segermål i förlängningen i den fjärde. Spännande så det förslår. Avgörandet sker i morgon kväll. Vinnaren av torsdagsmatchen tar också hem SM-guldet.
tisdag 19 mars 2019
En glimt av vår i Kyrkarp
Bild: Jörgen Auer
Härligt! I dag gick det efter en massa regnande och tråkigt väder bra att ta sig ut i naturen. Jag gjorde det i Mantorp och utforskade området kring ladan och den gamla boden vid Kyrkarp, längs grusvägen mellan Veta kyrka och Mantorptravet. Solen sken, men det blåste snålt. Fem rådjur syntes långt ute på åkern, och en stor, fet hare skenade iväg som en galning, därtill såg jag en lärka! som drillade underbart. Tyvärr var alla djuren lite för långt bort från mig, eller för snabba för att det skulle bli en bra bild på dem. Så jag lät bli att ens försöka ta en.
Bild: Jörgen Auer
Jag följde sedan åkerkanten och den lilla bäcken bort mot E4:an och lovade mig själv att återkomma i maj när det grönskar. Vem vet vilka blommor och andra växter som finns här i de små och glesa dungarna? De enda jag lade märke till i dag var små tussilago.
Bild: Jörgen Auer
Jag har varit här tidigare, erinrade jag mig. Men då var det vinter och jag åkte skidor med två av mina barn, de äldsta som nu är över 40. Då var de i tioårsåldern. Så jag har mig veterligen aldrig senare sett det här området, förrän nu. Kanske kan några fåglar trivas här? I maj ska jag ta med mig ryggsäck och fika och kanske en fältstol att sitta på också. Jag återkommer, således.
Bild: Jörgen Auer
Beträffande den gamla boden i Kyrkarp så har jag fotat den tidigare. Bilden här är några år gammal. Dock inte lika gammal som gården, vilken i alla fall fanns på 1700-talet. Det ser jag i kyrkböckerna för Veta socken där jag kan följa en familj till in på 30-talet. Närmare bestämt till församlingsboken 1929-1940 och Anders Petter Anderssons sterbhus som då äger ett av husen i Kyrkarp. Där står uppräknade några vuxna barn till A P Andersson som hemmansägare. Oskar Hjalmar Andersson, född 1873 och hans systrar Ida Albertina, född 1875, Hilma Amalia, född 1878 (död 1933) och Alma Maria, född 1880.
Kyrkarp verkar ha bestått av flera hus. I alla fall att döma av en förteckning över av Östgöta Brandstodsbolag upprättade försäkringsbrev som jag hittar på nätet. Fyra stycken brev står uppräknade, det sista makulerat 1962. Så fram till dess, eller något/några år tidigare borde ett boningshus ha stått kvar på ägorna. Eller är jag helt snett ute? Någon som vet?
måndag 18 mars 2019
Prysselkopf och Auer
Schlockerstein, heter någon så?
Jag ska kolla. Google, google, google.
Nä, inte hittade då jag nån sån på Google.
Men Prysselkopf?
Nä, inte det heller.
Vad sjutton! Har det blivit fel på Google? Allt går ju att hitta där? Jag kanske har stavat fel? Försöker därför med annan stavning.
Schluckerstein? Nä, men ordet schlucker finns tydligen i tyskan och lär betyda stackare, om det är släkt med schluck vet jag inte riktigt, men schluck finns och betyder klunk.
Prüsselkopf, då? Nä, där verkar det kört. Prüssel däremot finns det flera som heter i efternamn.
Auer? Jajamen. Det finns en här. Liksom på flera håll i Sverige, USA och Kanada. Ännu mera vanligt i Finland och allra mest förekommande i Österrike och Tyskland.
Apropå Auer så ser jag en fråga på släktforumet Rötters anbytarforum om en Auer som skulle ha varit lejonvaktare i Stockholm. Kan det verkligen stämma?
Jo då. Frågan får svar av en Elisabeth Thorsell som skriver så här:
Han vaktade lejon, som fanns på Lejonslätten på Djurgården, som var ungefär där Biologiska Museet nu ligger. Lejonen kom till Stockholm 1648, som en gåva till drottning Kristina efter belägringen av Prag, och man fortsatte att ha lejon där fram till 1792 , då det sista sköts. Det hade varit en gåva till Gustaf III från Marocko. (Djurgårdsvandringar, av Björn Hasselblad).
Auer heter dessutom en ort i Italien, på tyska vill säga, På italienska heter den Oro och ligger i Sydtyrolen, och är i storlek ungefär som Mantorp. 2015 bodde där strax under 3 700 personer.
Jag ska kolla. Google, google, google.
Nä, inte hittade då jag nån sån på Google.
Men Prysselkopf?
Nä, inte det heller.
Vad sjutton! Har det blivit fel på Google? Allt går ju att hitta där? Jag kanske har stavat fel? Försöker därför med annan stavning.
Schluckerstein? Nä, men ordet schlucker finns tydligen i tyskan och lär betyda stackare, om det är släkt med schluck vet jag inte riktigt, men schluck finns och betyder klunk.
Prüsselkopf, då? Nä, där verkar det kört. Prüssel däremot finns det flera som heter i efternamn.
Auer? Jajamen. Det finns en här. Liksom på flera håll i Sverige, USA och Kanada. Ännu mera vanligt i Finland och allra mest förekommande i Österrike och Tyskland.
Apropå Auer så ser jag en fråga på släktforumet Rötters anbytarforum om en Auer som skulle ha varit lejonvaktare i Stockholm. Kan det verkligen stämma?
Jo då. Frågan får svar av en Elisabeth Thorsell som skriver så här:
Han vaktade lejon, som fanns på Lejonslätten på Djurgården, som var ungefär där Biologiska Museet nu ligger. Lejonen kom till Stockholm 1648, som en gåva till drottning Kristina efter belägringen av Prag, och man fortsatte att ha lejon där fram till 1792 , då det sista sköts. Det hade varit en gåva till Gustaf III från Marocko. (Djurgårdsvandringar, av Björn Hasselblad).
Auer heter dessutom en ort i Italien, på tyska vill säga, På italienska heter den Oro och ligger i Sydtyrolen, och är i storlek ungefär som Mantorp. 2015 bodde där strax under 3 700 personer.
söndag 17 mars 2019
Inget guldjubel i Stångebro
Bild: Jörgen Auer
Guldfesten kom av sig. Ja, det gick inte så som hemmalaget Linköpings HC hade tänkt sig och som huvudparten av de 2875 åskådarna i Stångebrohallen hade hoppats. I händelse av vinst i den tredje SM-finalen mot gästande Luleå Hockey hade nämligen Linköping tagit hem SM-guldet efter tre raka segrar i finalserien som består av fem matcher. I stället vann således Luleå, välförtjänt ska sägas, efter siffrorna 1-5 (1-2, 0-1, 0-2).
Bild: Jörgen Auer
LHC som spelat så övertygande i de två inledande matcherna nådde inte upp till samma höjder nu. Därtill uppträdde Luleå mycket mera bestämt och aggressivt än tidigare och vårdade passningarna på ett helt annat sätt än i de två förlustmatcherna. Lite snopet kändes det allt för den stora hemmapubliken när det var dukat för guldfest i Stångebrohallen och de kommit i så stora mängder för att heja fram de sina.
Bild: Jörgen Auer
Men Luleå var som sagt väldigt bra. Landslagsmålvakten Sara Grahn, världsbacken Jenni Hiirikoski, spelgeniet Michelle Karvinen, Petra Nieminen med flera var riktigt, riktigt bra. Det var det många som var i LHC också, Sidney Morin inte minst, men laget kom inte upp i samma nivå som tidigare.
Som helhet var det dock, precis som de två första finalmatcherna, en väldigt bra ishockeymatch. Tack för den.
Den fjärde finalen spelas på onsdag, vinner Linköping är serien slut och SM-guldet ska hem till Östergötland. Vinner Luleå så kvitterar laget matchserien till 2-2 och då spelas en femte final på torsdag. I Luleå då också.