Jag tar ett extra varv

Bild: Jörgen Auer

Så här fint kan det vara på sjukhus. Så fint att både den sjuka och personal blir glad. Ja, friska besökare också naturligtvis.  Sjukhuset i fråga är Universitetssjukhuset i Linköping och just den här färgglada synen kan upplevas i en korridor på Kirurgavdelning B182.

Eftersom den är så trevlig att titta på så tar jag nog en extra promenad i korridoren i morgon (det finns mer på väggarna att titta på). Jag är övertygad om att motion, precis som konst, litteratur, musik, färg och form hjälper till i läkeprocesser.

Allt som gör en människa glad kan hjälpa.

En mås får mig att längta

Bild: Jörgen Auer

Det flyger en mås så lätt och elegant utanför mitt sjukhusfönster. Den cirklar hit och dit, flyger i vida svängar, glider fram med utbredda vingar. 

Måsen får mig att längta. Längta. Längta. 

Jag längtar frihet, jag längtar liv. Jag längtar glädje och längtar ut. Min längtan är blå som himlen, vit som molnen, grön som majgräs. Men också gul och röd som de vackraste solnedgångar.

Kanske längtar jag själva längtat. Dess innersta väsen.

Den som aldrig längtat vet inte hur det är att leva.

Vit och blå utsikt

Bild: Jörgen Auer

 

Stopp i stomin

Bild: Jörgen Auer

God natt, sa till mig själv på onsdagskvällen, fastän jag visste att det inte skulle komma någon god natt. Jag hade så ont i magen.

Bild: Jörgen Auer

På torsdagen åkte jag ambulans för första gången. Eller vänta! Ja, det var visst någon ungdomssynd 1971 också. Men nu gick färden till akuten i Motala där jag uppehöll mig hela dagen, plus tio minuter på Röntgen. Tack, alla som tog hand om mig.

Bild: Jörgen Auer

Tack, säger jag naturligtvis till alla som på olika sätt såg till att jag mådde bra. Senare blev det förflyttning till Linköping och Universitetssjukhuset där jag blev inlagd på Kava (Kirurgakutvårdsavdelning). Genast vid ankomst började man jobba med mina problem.

Stopp i stomin. 

En timme senare var smärtorna borta, jag hoppas för gott. Får se hur jag mår i morn bitti.

Kanske måste jag ändra matvanor?

 

Sånt som händer

Bild: Jörgen Auer

Tisdag. Gick två varv i entrén på Onkologen US Linköping. Får man för starka mediciner kan det nog bli flera varv.

Bild: Jörgen Auer

Mer: Tyckte att jag skymtade solen. Kan ha varit en synvilla. Dessutom är det ytterst tveksamt om det här är Linköping.  Tror inte det. Tror inte så mycket överhuvudtaget. 

Bild: Jörgen Auer

Såg kyrka. Visste att det var S:t Larskyrkan i Linköping eftersom det var där jag senast såg just denna kyrka. Å andra sidan: kan man flytta hela Kiruna, så...

Bild: Jörgen Auer

Gillade påskris i samma Linköping. På Apotekaregatan. Men någon medicin fick jag inte där.

Bild: Jörgen Auer

Såg många vinklar och vrår. Tittade i de flesta, tittade snett på en man utan styrfart på sin cykel. Han låste den just.

Bild: Jörgen Auer

Åkte tåg hem. Eller rättare sagt till min hemort. Tog skogspromenad. Jo, det finns skog i Mantorp. Fick frisk luft. Hörde fågel. Jag svarade. Kan vissla.

Bild: Jörgen Auer

Kom hem. Såg jättelång ishockeymatch. För lång för mig. Stängde av. Skellefteå vann.

Frisk luft, sjuk ändå

Bild: Jörgen Auer

Två bilder av måndagen. Först öppet fönster och härlig morgonluft. Skönt. Men inte tillräckligt om man inte mår bra.

Bild: Jörgen Auer

Eftermiddag på Onkologen US Linköping. Får se vad som händer under resten av dagen. Men prover och röntgen, troligtvis. Och näringsdropp eftersom jag känner mig så svag. Tack, Rooney för att du skjutsade in mig.

 

 

Lill-påsk och sorg på Uljeberg

Bild: Jörgen Auer 

I dag gjorde jag Lill-påsk. Inget märkvärdigt alls, bara in med några gula tulpaner och så tanken på att påsken snart är här.

Men det var svårt att känna någon större glädje över denna extra högtid. Dels för att jag dras med stora besvär i min mage där tarmarna protesterar mot något, svårt säga exakt vad. Jourcentralen i Motala menade dock i går kväll att det troligen är samma problem som jag tidigare har haft. Kanske är det så här jag får finna mig i att livet blir framöver? Inte roligt i så fall. Tarmarna krampar, liksom.

Bild: Jörgen Auer

På Uljebergs säteri  dras vi med sorg i dagarna. I går morse avled nämligen Göran Gillheimer  efter en tids sjukdom. Han blev 73 år.

Mina tankar går till Görans maka Anne-Marie, barn, släkt och vänner. 

Vila i frid, Göran.

Snart blir det bättre

Bild: Jörgen Auer

Några hoppingivande väderbilder, bara. Snart blir det vår på riktigt. Inte under helgen, men snart.

 

Bild: Jörgen Auer

På kort besök i Norrköping

Bild: Jörgen Auer

Det var inte världens trevligaste väder i dag, men just här när jag visades runt i nya bostadsområdet Björkalund i Norrköping visade sig solen en kort stund.

Bild: Jörgen Auer

Björkalund, söder om Vrinnevisjukhuset ska färdigbyggt ha plats för 500 bostäder i form av villor, radhus och större flerfamiljshus. Även livsmedelsföretaget Östenssons har etablerat sig här och här finns förskola och äldreboende.

Bild: Jörgen Auer

Det var Mats och Berit i Smedby som guidade mig i Norrköping. Och även bjöd på god mat och logi. Tack.

Bild: Jörgen Auer

Dessutom tog de med mig till det här trevliga och nybyggda lilla huset i Kårtorp där Mats syster Marie bor med sin Kenta. Där blev det gofika i dag. Och ja, det är Vrinneviskogen som syns där bakom.

Bild: Jörgen Auer

På hemvägen passade jag på att spana in Sankt Johannes kyrka, min konfirmationskyrka på Hagebygatan. På min tid hette gatan Söderköpingsvägen.

Hemma på kvällen var jag nyfiken på TV6 och Sveriges träningslandskamp i fotboll mot Portugal, första matchen för nye förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson. Det blev ingen rolig premiär, Portugal lekte bort ett minst sagt försvarssvagt Sverige med 5-2. 

Vårdagjämning i Smedby

Bild: Jörgen Auer

Vårdagjämningen firades hos Mats och Berit i Smedby i Norrköping med god mat och dryck. Och så såg vi på tv hur Häcken förlorade första kvartsfinalen i Champions League mot Paris SG med 1-2.

Bilden visar delar av Smedby och längre bort Rambodal. Bortom Rambodal anas Styrstad kyrka där jag för 75 år sedan döptes till Erik Jörgen.

En fråga uppenbarar sig: är det verkligen vår nu?

Och nästa resmål blir?

  

Chongqing 2012. Bild: Jörgen Auer

Jag funderar på en resa, men kan inte bestämma mig för resmål. Solen gillar jag, men ett tidigare malignt melanom gör att jag inte väljer ett varmt mål.

Inte heller vill jag att det ska vara för kallt. Så Alaska och Sibirien faller bort,  eller är det dit jag ska? Nej, inte Sibirien så länge Putin lever. Inte Ryssland överhuvudtaget. Dessutom har jag varit där, även om det var länge sedan. Moskva 1986 och Nisjnij Novgorod 1997.

Island? Ja, kanske. Sommartid, vill säga. Rida islandshäst på Island vore häftigt. Annat jag kan tänka mig är Hurtigrutten i Norge. Men riskerar en sådan resa att bli tjatig? Hur man än tittar från båten så ser man inte annat än fantastiska vyer med fjordar och berg och det enda en hurtig resenär säger är åh, så vackert, åh så vackert. 

Nej, till Norge tror jag mera på resor till Oslo, Bergen, Stavanger och Lofoten. Eller nästa års skid-VM i Trondheim!

Helgresor till Köpenhamn, Oslo och Helsingfors vill jag också göra. 

Kanada är jag också intresserad av. Liksom engelska landsbygden, skotska högländerna, södra Tyskland och även Frankrike lockar, på våren.

Länder jag har erfarenhet av: Norge, Danmark, Finland, Ryssland, Tyskland, England (London), Nederländerna, Österrike, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Tjeckien (Prag), Lettland, Cypern (jobbade där sex månader 1971 samt har varit på fyra andra resor dit, USA (var där en månad sommaren 1994), Kanada, Spanien (golf i Islantilla samt familjetripp till Teneriffa.

Och så Kina, förstås. Jag har besökt landet två gånger, 2011 och 2012 och har inget emot ännu en gång. Känslan av att gå på kinesiska muren var till exempel så speciell att jag gärna upplever en repris.

Men jag kan också tänka mig att bara resa omkring i Östergötland.

Mer kyla på väg

 Bild: Jörgen Auer

Det är mer kyla på väg, hörde jag på radio. Och sen såg jag att det stämde.

Med luft så klar...

Bild: Jörgen Auer

Med luft så klar,

helt underbar

och himmelsfärg så blå,

så blå.

Samt månen som klättrar

i ett naket träd!

I dag tog det del i min värld.

Diggins avslutade på bästa sätt

 Bild via TV 6

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Ja, men inte om man heter Jessica Diggins och är världens bästa kvinnliga längdskidåkare i världscupen säsongen 2023-2024. Den alltid så glada amerikanskan avslutade säsongen på bästa tänkbara sätt och vann avslutande 20 km i Falun. Imponerande. 

Svenskorna vallade bort sig, och att då som Jonna Sundling ändå kämpa på och bli fyra i loppet var nästan bragdartat.

Bild via TV6

I den totala världscupen segrade Diggins före Linn Svahn och Frida Karlsson och tog därmed slutsegern för andra gången. Vem av våra stjärnor ska bli första svenska att vinna världscupen? Blir det Frida? Linn? Jonna? Eller varför inte Ebba Andersson?

Men mitt tips blir Jonna Sundling.

Också en dag

Bild: Jörgen Auer

 

Intressant läsning väntar

Bild: Jörgen Auer

Bestämmer mig för att läsa något, men vet inte vad. Jag får väl välja ur min östgötska samling. Låt se, jag tar en bok i andra hyllsektionen, den 34:e i ordningen på fjärde raden uppifrån. Den får det bli. 

Oj, vilket bra val. En bok om utgiven 2007 av Östgöta konstförening. Intressant. Den har titeln Östgötakonstnärer vars konst alltjämt lever och porträtterar 19 östgötska konstnärer. Skam till sägandes har jag inte läst den än, jag är mer samlare än läsare, men nu ska det bli dags.

Men först bläddrar jag lite i boken och finner en mängd bilder av konstnärernas verk. Kul. Och jag hittar nära nog omedelbara kopplingar till mig själv. Inte så att jag har träffat någon av dem, jo Lars Guth (1926-1990) som var tidningstecknare på Corren, men jag ser att Ivan Ekedahl (1908-1998) växte upp på gården Ubbarp i Mantorp och gick i skolan i Viby.  

Ja, den boken blir intressant att läsa. 

En bra dag för korsord

 En dag utan att jag tagit en enda bild - det är ovanligt. Men så är det. Timmarna och onsdagen rann iväg ändå. Lite trist var allt dagen, jag skulle vilja kalla den intetsägande. Ändå innehöll den så mycket. Globalt, alltså.

Här hemma var det lugnare. Och i Uljeberg stilla. I alla fall där jag uppehöll mig. Det var nästan bara korsordspennan som rörde sig. Ja, och den arm som höll i den, naturligtvis. Min. 

Undrar hur många korsord som jag har löst i livet. Hm, det måste väl vara flera tusen? Tiotusen räcker inte. Bara såna där namnsdagskryss i Corren torde röra sig om flera tusen. Så jag vågar mig nog gissa på 25 000 korsord. Med tanke på hur gammal jag är kan det vara fler.

När löste jag mitt första korsord? Tja, i tioårsåldern, kanske. Mina föräldrar var flitiga lösare och jag tog väl bara efter dem, helt enkelt. Med åren har mina kryssansträngningar ökat avsevärt i antal, men jag har aldrig skickat in något. Vilket påminner mig om en historia min salig far berättade. Han arbetade i många år som handelsresande (försäljare) som det hette och bodde ofta på hotell. På ett sådant, sa han, hittade han en dåtida porrtidning i nattduksbordet. Tidningen innehöll bland annat ett korsord och han löste det. Och skickade in svaret.

Han vann! Tre kommande utgivningar. I en av dem stod namnet på vinnarna. Det tyckte han var lite skämmigt. Fast roligt.

Doft av skog och sommar

Bild: Jörgen Auer

Ah! I bil med stängda fönster kan jag ändå  känna den fräscha doften av nyfälld skog när jag passerar den här avverkningen mellan Kisa och Ulrika.

Bild: Jörgen Auer

Men att jag vid ännu isbelagda sjön Drögen i dag tycker mig känna sommarens värme och doften av solkräm måste vara fel. Hjärnan lurar mig och skickar signaler från 49 års samlade sommarminnen från Bäckhult.

Om jag går i vattnet just här skulle jag nog kunna simma till Bäckhult. Det är fiskvägen  bara en kilometer bort åt höger. Bilvägen är det nio kilometer.

Att vara utan

Bild: Jörgen Auer

Vad vore vi utan solen?

Ingenting.

Vad vore solen utan oss?

Solen.

Vad vore jag utan dig?

Ingenting.

Vad vore du utan mig?

Du.

Ingenting gjort i dag

Bild: Jörgen Auer

Så slö man blir av att bara dega. I dag har jag inte gjort annat än löst korsord och tittat på tv. Hela dan!

Nej, jag har inte varit ute och inte har jag tagit nån bild i dag. Den som syns här är från 2022 och visar tornet på Viby kyrka i Mantorp.

Kyrkor är så vackra att jag vill göra en kyrkturné i vår. Östgötska kyrkor. Hm. Ja. Så får det bli. Jag vill. Men om det blir så återstår att se.

 

Tvillingseger i mellot

Bild via Svt

 Visst blev det seger i svenska mellot för norska tvillingparet Marcus och Martinus med låten Unforgettable. Det är alltså den förhandstippade duon som ska representera Sverige i Eurovision-finalen i Malmö 11 maj. 

Vann rätt låt? Visst. Får den flest röster så är det ju rätt. Hur långt det räcker i finalen återstår att se.

Bild: Selfie

Själv hade jag en jobbig dag. Fick besöka akuten för att råda bot på ett stopp i stomin. Missade därför den trevliga frågesporten i Boxholm som jag brukar vara med i. 

Tur var väl det. För min ersättare Fredrik Sandberg hjälpte Annika Ekstedt och Ann-Charlotte Irhede till seger! 

Nu känner jag ett oerhört tryck på att hjälpa vårt lag Gamla Corren till ny seger nästa år.

En vilsam fredag

Bild: Selfie

Underbart skönt i solskenet i dag. Så skönt att jag till och med satte mig i lä och vilade en timme. Löste korsord. Drack kaffe. Eftersom 8 mars också är Internationella kvinnodagen ägnade jag mig också åt sinnliga tillbakablickar en stund samt tänkte på framgångsrika och skickliga yrkeskvinnor jag mött genom åren. Vänner, släktingar. Kändisar, okändisar. 

Vad vore världen utan kvinnor? Intet.

Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen var jag på begravning i Lilla Aska i Linköping. Hoppets kapell.

Bild: Jörgen Auer

Efteråt blev det en fin minnesstund i Lilla Aska gård. Vila i frid, Pecka Stenberg.

Bild: Jörgen Auer

Kvällen smög sig på. Jag fick besök av dottern Rebecka. Tillsammans såg vi Muren och tyckte programmet var bra. Väldigt allmänbildade tävlande dessutom. Imponerande.

Petra Mede, Miss Li och Therese Johaug var alla gäster hos Carina Bergfeldt och sen såg jag Messiah Hallberg i Svenska Nyheter. Bra.

Under lördagen väntar traditionsenligt Öppna Boxholmsmästerskapen i frågesport Jag ingår i ett tremannalag med mina forna Correnkollegor Annika Ekstedt och Ann-Charlotte Irhede. Vi har bytt namn från Corren Linköping till Gamla Corren och hoppas att namnbytet ska röra om till det bättre i våra minnesgömmor. Naturligtvis har vi siktet inställt på topp tre. 

En väldigt blå dag

Bild: Jörgen Auer

Kall och frostig morgon, förvisso. Men vacker så det räckte och blev över av illa dold förtjusning.

Bild: Jörgen Auer

Morgonens konstverk i syrenhäcken var värda att förevigas och jag beundrade verken i säkert tio minuter innan jag begav mig av på resa. Nej, nej, nej, alls ingen lång sådan, bara en mil till Mjölby för att handla.

Bild: Jörgen Auer

Parkerade på Gallerians takparkering och satt kvar en stund i bilen för att njuta av den klarblå himlen. Ja, av Kanikegårdens vita skepnad också. Men stängslet förfulade förstås intrycken. 

Bild: Jörgen Auer

Himlen fortsatte vara blå, så blå, underbart blå resten av dagen. Tänk, sån skillnad lite, nej mycket färg kan göra.

Bild: Jörgen Auer

Och i Mantorp fick jag plötsligt känslan av att befinna mig på semester i Spanien eller säg Cypern. För visst påminner väl de här husen på Rydjaområdet om husen vi bor i på solsemester söderöver?

Men i natt blir det minusgrader igen så räkna med en kall och frostig fredagsmorgon.

Helst i solsken

Bild: Jörgen Auer

På tisdagen undrade jag över hur vädret skulle bli på onsdagen och jag hade hört på radion att det skulle bli sol i Östergötland. Fick jag det i Mantorp på onsdagsmorgonen? Nej. Men jag hade ärende till Kisa och på vägen dit ljusnade det vid sjön Drögen.

Bild: Jörgen Auer

Kisa välkomnade mig med solsken. Tack, jag visste väl det. Solen skiner ofta i Kisa. Men antagligen beror min iakttagelse av väderförhållanden på att jag tillbringat det mesta av 50 års somrar i Kinda. 

Bild: Jörgen Auer

Jag har flera gånger fått frågor om min blogg. Hur ofta uppdaterar du? Hur många läser? Hur länge har du haft bloggen? Svar: jag startade bloggen på hösten 2008 och jag försöker skriva något varje dag. Ibland händer det att det som i dag bara handlar om dagens väder. Ibland om hästars tankar, en sporthändelse, ett åkeriföretag, en resa, skogen, möte med en fjäril, en film, en bok, ett gammalt Corren-minne, en dikt. Eller något helt annat.

Hur många som tittar in här skiftar. Det finns dagar som bara har 72 besök och andra som har 500. Jag tycker mig se att bloggen den senaste tiden, i år alltså, snittar kring 200 visningar om dagen. Då ska man komma ihåg att några av dessa besök kommer från folk som bara surfar runt på nätet efter nåt specifikt. Kanske är någon på jakt efter texter som nämner Kisa? I så fall kan denna någon mycket väl ha råkat hamna på min blogg.

Bara för det ska jag nämna Kiruna också. Där har jag aldrig varit, men vill gärna se staden liksom Kebnekaise. Inte bestiga berget, bara se. 

Det finns mycket jag vill se. Helst i solsken.