Härligt under blå himmel

Bild: Jörgen Auer

Lördagen visade sig ju vara en riktig vårdag. Skönt, eftersom jag passade på att ta en låååång promenad på närmare milen.

Bild: Jörgen Auer

Över Skorteby gick jag, under snurrande och susande vingar på ett vindkraftverk. Det andra verket rörde sig inte.

Bild: Jörgen Auer

Fastän jag gick så långt mötte jag inte många människor. Men så var det ju landsbygd, också. Dock såg jag några ryttare och hästar som njöt under blå himmel. 

Bild: Jörgen Auer

Även jag njöt, förstås. Samt var strax, eller rättare sagt efter en timme framme vid min destination där jag tog den här bilden över bygden.

Och var befann jag mig?

Jo, i Viby för att hälsa på hos nyinflyttade Mikaela, Jakob och Albert.

Efter besöket hade jag tre kilometer att gå hem till Uljeberg, Hagen.

På östgötsk rundresa

Bild: Jörgen Auer

Alltså: backsippa äger. Så är det bara. Idag fick den till och med omkull mig för fotandets skull. Helt ljuvlig art i vår herres hage som i det här fallet är belägen på Uljebergs Säteris marker utanför Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Jag var på så bra humör att jag tyckte allt var vackert. Den här björken fann jag till exempel underbar - i alla fall under bar himmel.

 

Bild: Jörgen Auer

Tåkern fick också besök, närmare bestämt fågeltornet i Hov. Men utan kikare kan det vara svårt att se specifika arter.

Bild: Jörgen Auer

Jag hade trevligt sällskap av Rooney Jerrevång och vi hittade såväl till Tåkern som den fina runstenen i Högby. Lite förvånad är jag över det relativt ringa intresset för stenen som är av imponerande dimensioner. Hur ofta hör man människor prata om den eller säga att de har varit där?

Jag återkommer till Högbystenen under lördagen.

Mer: vi åt god lunch på Centralkrogen i Väderstad samt besökte också Sharpman i Hogstad.

Bild: Jörgen Auer

Till sist: kan inte låta bli att visa den här i mitt tycke roliga bilden från fågeltornet i Hov. Ser minst sagt riskabelt ut att ta sig fram där.

Men både träd och pinne stod kvar när vi lämnade platsen.

Vägarbete och motion

Bild: Jörgen Auer

Se så fin Väg 1025 mellan Mantorp och Västerlösa håller på att bli. Till skärtorsdagen ska arbetena mellan Uljeberg och Spärringe vara färdiga för den här gången, om jag fattade rätt vid samtal med en vägvakt vid Uljebergs Säteri.

Men då återstår ändå att lägga på ett finlager asfalt, vilket kommer vid senare tillfälle.

Bild: Jörgen Auer

De här vackra blåsipporna hälsade mig välkommen till Mantorps motionsspår idag.

Bild: Jörgen Auer

En naturens egen skulptur är bra placerad på "torget" nära  Klämman IP.

Bild: Jörgen Auer

Vinden verkar ha gått hårt fram bland Mantorps träd. Men när föll det här? I höstas, kanske?

Bild: Jörgen Auer

Hallå, hundägare! Så här vill väl ingen att det ska se ut i skogen? Ta för helvete upp efter din fyrbenta favorit. Glömde du kanske ta med bajspåsar? Jaha, i så fall får du väl gå hem och hämta.

Stärkande i Syaskogen

Bild: Jörgen Auer

Stärkande. Ja, så tror jag att jag kan sammanfatta min onsdag. Detta efter en lång promenad i Syaskogen där jag gick 7,5 km-spåret. Plus några kilometer hemmavid.

Bild: Jörgen Auer

I Syaspåret var det minst sagt lugnt. Inte en människa såg jag. Däremot ett rådjur, en hare och en bofink samt hörde en hund skälla.

Bild: Jörgen Auer

Först tyckte jag att det stod bög slungan (liten handväska för män), men insåg var jag befann mig och erinrade mig tidigare besök under flera skidtävlingar här. Bygg slingan står det ju klart och tydligt, men varför särskrivning tillämpas är förstås obegripligt.

Bild: Jörgen Auer

En vedsvamp av något slag, tror jag. Men vilken?

Bild: Jörgen Auer

På hemväg i skogen ljusnade det och solen visade sig. Skönt.

Bild: Jörgen Auer

Om liten tuva stjälper stort lass kan man undra vad som kan ske när många tuvor kommer samman?

Bild: Jörgen Auer

Befinner man sig på Sya skidstadion bör man inte förvånas över att se lite snö ligga kvar. Men de här 15-20 meterna var allt jag såg. Vilket fick mig att minnas fornstora midsommartävlingar här och som jag gladeligen besökte för Correns räkning. Tävlingar som sedan flyttades till Mjölby centrum.

Men de existerar väl inte längre?

Om token i Vita huset

 Så enormt tjatigt det är med alla nyheter och även gamla sådana om idioten i Vita huset. Facebook och andra sociala medier svämmar ju närapå över om alla hans galna påståenden och lögner. Och hans svamlande! Jag spyr snart på kräket och då är jag ändå inte amerikan. Jag har inget med honom att göra, kan tyckas. Men det har jag ju. Det har vi alla. Amerikansk politik och pågående handelskrig påverkar hela världen. 

En hemsk tanke har slagit mig. Säg att den självgode token får rätt om sin fredspolitik. Att han på något märkligt sätt lyckas få Ryssland och Ukraina att sluta fred. Vad händer då? Förutom att han förmodligen jämför sig med Gud. Och då blir han ännu farligare. Ännu tokigare. Då kan han radera de länder han inte gillar genom en knapptryckning. Och det verkar ju hittills inte vara någon i hans anhang som säger emot honom. Varför? Troligen för att de alla tror att han ska göra dem ännu rikare än vad de är. Idioter och lögnare hela högen. 

Om det blir fred får han Nobels fredspris då som det sägs att han är ute efter? 

Och om hans globala tullar visar sig inte bara göra America great again utan även får de inledande börsrasen att vända och våra sparpengar att skjuta i höjden igen?

Får han ekonomipriset då?

Eller blir Donald Trump mördad redan nu i veckan?

Backsippan är här

Bild: Jörgen Auer

Backsippan (Pulsatilla vulgaris) är verkligen vacker. I dag såg jag den för första gången i år. 

Var? Jo, på Uljebergs ås utmed E4-an.

Bild: Jörgen Auer

Det här riset, eller fallna trädet är inte lika vackert. Men på något sätt ser det ändå fint ut . Men det är väl allt övrigt på bilden som gör det. Himlen och molnen inte minst.

Bild: Jörgen Auer

En annan naturbild från måndagen. Tagen från åsen bort mot Skorteby herrgård.

Bild: Jörgen Auer

Viby kyrktorn förnekar sig inte, utan dyker ständigt upp i min väg. I dag som en trädgren.

Ska bli spännande att se vad jag hittar i morgon. Men då tar jag en annan väg.

 

Bra Nyman, men...

Bild via TV5

Så har han nått 100 och till och med passerat hundrastrecket efter sina två mål mot AIK. 

IFK Norrköpings målspruta Christoffer Nyman fick dock ingen rolig avslutning på söndagens allsvenska drabbning. IFK tappade 3-1-ledning och AIK gick ikapp och förbi och vann med 4-3.

Det är för dåligt, IFK!

På två matcher har laget nu släppt in sju mål. Svagt.

Att man samtidigt har gjort sju är ju strålande. Framåt fungerar det, bakåt inte.

Ett allsvenskt fotbollslag som leder med 3-1 bör enligt min uppfattning vinna med 3-1. Eller mer. 

Första påskliljan

Bild: Jörgen Auer

Sedan jag flyttade till Uljeberg i mars 2021 har jag varje vår fotat de första påskliljorna i området. Närmare bestämt vid ödehuset Fridhem på åsen.

Så också denna vår.

Och jag konstaterar åter: påskliljor struntar i om det är påsk eller inte. De blommar när de är färdiga.

Så är det bara.

Jag nöjer mig så

Bild: Jörgen Auer

Någon frågade: vad gör du såna här fina dagar?

Jag svarade: gör? Jag gör väl ingenting. Inte mer än ler och njuter, ser mig omkring, andas, solar, äter, promenerar, tänker.

Lever.

Jag nöjer mig så.

Med karaktärer i Vimmerby

Bild: Pernilla Auer

Vid trevliga Björkbackens Karaktärshotell i Vimmerby sitter skulptören Jonas Högströms bronsgubbar och diskuterar livet med en pensionerad reporterkaraktär från Corren.

Diversearbetare Hejsan, murare Skönborg och lumpsamlare Stolpe har alla funnits i verkliga livet i Vimmerby, precis som alla andra karaktärer som finns som rumsnamn på hotellet och är avbildade inne i den fina restaurangen där jag och dottern Pernilla åt en mycket god lunch i dag. Hit ska jag åka fler gånger och äta.

För övrigt tycker jag väldigt mycket om restaurangens fina tavla från Storgatan.

Bild: Jörgen Auer

På Facebook läser jag om Björkbacken och Karaktärshotellet och ser att det är betydligt större än jag uppfattade det och kallas för boendeanläggning. Med stugby, camping, vandrarhem,lekpark, bad, med mera.

Enarna på åsen och lite till

Bild: Jörgen Auer

En en är ju riktigt vacker. Och spännande i sin växthistoria. Ska den bli buske eller träd? Med eller utan bär?

Bären är egentligen kottar, läser jag på skogskunskap.se där det också står att enen tillhör släktet cypressväxter och är världens mest utbredda barrväxt.

Till Sverige kom enen för 12 000 år sedan. På tal om år så sägs Sveriges äldsta en vara 600 år och växer i Råå i Närke.

Växer enen på en blåsig plats så blir den krypande och låg. I lugnare miljöer blir den högre, antingen som buske eller träd.

Och bären utvecklas i tre stadier: undet det första året blir de små och gulaktiga. Andra sommaren blir de större

och grönare för att tredje hösten bli blå.

Bild: Jörgen Auer

Sveriges högsta en, 18 meter, växer faktiskt i Östergötland, närmare bestämt vid sjön Glypen (sjön är belägen i såväl Kinda som Åtvidaberg).

De här avbildade enarna lever på Uljebergs ås i Mjölby kommun längs med E4-an.

Bild: Jörgen Auer

Lika enkelstavad som en är ek och det här fina exemplaret växer på Vetagärdet i Mantorp.

Den gör sig som fotomodell alla årstider.

Bild: Jörgen Auer

Avslutar inlägget med väldoft från Uljebergsåsen. Nämligen från luktviol. Ah! Så god doft att jag måste blunda och nästan blir yr.

Men det är det värt.

 

En titt på Veta kyrka

Bild: Jörgen Auer

Där framme, rakt bortom syrenknopparna står Veta kyrka och väntar på mig. Jag ska inte gå in, men jag tänker hälsa på ändå. Utifrån.

Bild: Jörgen Auer

Det är så många vackra stenar på kyrkobyggnaden, vars äldsta delar  är från 1100-talet. Vad som ses här är sakrestian.

Bild: Jörgen Auer

Se bara så fint sammanfogade stenarna är. De som byggde så här kunde verkligen sitt jobb. Och mer därtill, jag ser dem som konstnärer.

Bild: Jörgen Auer

En för mig ovanlig fotovinkel på en här vanlig kyrkovinkel.

Bild: Jörgen Auer

Jag kan stå länge och beundra stenarna och kyrkan. Nej, jag ser mig inte som religiös. Men jag tycker väldigt mycket om våra kyrkobyggnader och stannar gärna en stund och håller sällskap.

Bild: Jörgen Auer

En runsten som tidigare varit inbyggd bland stenarna står sedan 1966 på västra sidan om kyrkan och har texten: 

Bild: Jörgen Auer

Karle och Gunnar, de reste denna sten efter Håmunde, sin broder, en god ung man. Gud hjälpe hans själ.

Bild: Jörgen Auer

Denna fint ornerade romanska sten från medeltiden är en av kantstenarna på södra sidan.

                Bild: Jörgen Auer

En bild av kyrkan från väster och 15 meter till höger, söder, därom den fina klockstapeln  byggd 1727-1728 av mästaren Nils Uhrberg från Eksjö.