Allt kan hända. Som i dag när jag var ute och gick för att söka bot för det ryggskott som plågat mig en vecka. Kommen bort (men inte bortkommen) till grusvägen borta vid Veta kyrka tog jag en bild på den vackra Veta Östergård och en av de hästar som går där. Då kom husets ägare och frågade uppbragt vad jag höll på med och varför jag fotograferade hennes hästar.
Några sekunder var det obehagligt. Men när hon förstod att jag bara ville föreviga det vackra huset (och dessutom att jag förstod hennes oro) lugnade hon sig och visade sig vara mycket trevlig och vi stod och pratade en kvart om lite av varje.
Ryggen kändes riktigt bra under promenaden. Senare var Inger och jag på City Gross. Då mötte vi Lasse Gutke och hans mamma Gudrun. Jag berättade om ryggen.
Du ska gå till Gösta Nilsson i Norrköping, sa Lasse. Han är till och med bättre än vad Ljura-Jesus var.
Oj!
Några sekunder var det obehagligt. Men när hon förstod att jag bara ville föreviga det vackra huset (och dessutom att jag förstod hennes oro) lugnade hon sig och visade sig vara mycket trevlig och vi stod och pratade en kvart om lite av varje.
Ryggen kändes riktigt bra under promenaden. Senare var Inger och jag på City Gross. Då mötte vi Lasse Gutke och hans mamma Gudrun. Jag berättade om ryggen.
Du ska gå till Gösta Nilsson i Norrköping, sa Lasse. Han är till och med bättre än vad Ljura-Jesus var.
Oj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar