Gamla tanter ler

Lagom som dagen går över i kväll får jag några minuter över till eftertanke. Har jag varit en god människa i dag?

Hm, jo. Jag har talat vänligt med mina arbetskamrater, flera stycken. Ett par av dem har jag lett vänligt emot. Men - har jag hjälpt någon i dag? Kanske. Ett leende kan betyda mycket. En fråga också. Ett visat intresse.

Efter ett besök i Sankt Lars kyrka kände jag mig jättesnäll eftersom jag kom ut därifrån med en broschyr om kyrkan och fortsatte sedan runt i innerstan med Sankt Larskyrkan, så att säga i handen. Håller man kyrkan i handen känner man sig väldigt snäll, kan jag berätta. Gamla tanter ler också mot en.

Kan också berätta att jag samlar på sådana broschyrer. Det blir ett, eller väldigt många tillskott till min östgötska litteratursamling. Jag är inte religiös på minsta vis, men finner kyrkorna intressanta ur både historisk, social, och arkitektonisk synvinkel. Så då är det väl klart att jag vill veta mer om dem.