Jag anar ett bråddjup

Bild: Jörgen Auer

Livet går i cykler. Ingenting består för evigt. Utom just livet. För en gång när även mänskligheten dött ut och jorden brunnit upp i den hettande solens sken, ja då är det någonting annat som lever - långt därute.

Varför tänker jag så? Så djupt? Tja, kanske för att jag några morgnar i rad har träffat Ninna Grefbäck, diakon i S:t Lars församling. Vi har åkt med samma pendeltåg och bara pratat så där i allmänhet om väder och vind och arbete. Men det är något med kyrkans folk som alltid får mig att ana ett bråddjup - så också inom mig själv.