Så här på kvällskvisten när jobbet är över för dan och det bara återstår att packa ihop pinalerna och dra hemåt händer det att den poetiska ådran tar över. Särskilt som den redan gett sig till känna under dan och smugit sig in i dagens kåseri från Borensbergsskogarna, vilket man kan läsa redan nu i Cnorren här på nätet på corren.se, eller vänta till papperstidningen i morgon.
Men här kommer en dikt till, skriven när inget fanns att göra mer än att vänta på tåget.
Bild: Jörgen Auer
Den gamla rosen
Längtats blomma
skulle du kunna vara
du mörkröda ros
men du prasslar som papper
och skrämmer
kärleken.
Längtats blomma
skulle du kunna vara
du mörkröda ros
men du prasslar som papper
och skrämmer
kärleken.
Jörgen Auer 8 januari 2009
True, so true.
SvaraRadera