Nog var det trolltrummorna

Bild: Jörgen Auer

Medan kvällen smög sig på och solen var på väg ned någonstans bakom den mantorpianska savannen kom han åkandes på byvägen och tyckte sig höra trolltrummorna dunka. Han överväldigades av sådan kärlek till hembygden att han kände sig tvungen stanna en stund. Jodå, nog var det trolltrummorna, alltid. Och cikadorna spelade i Johannisbrödträden vid Chootagoola och bortifrån mangroveträsket i Rikyjimbo trodde han sig höra nyanlända flamingos skrika. I den stämningen befann han sig då en bakomvarande bilist tutade på honom och väckte honom. Han var snart i Skränge och hade Himmelsby några vägkrökar bort.