Tre cyklar

Bild: Jörgen Auer

Tre cyklar stod och hängde. En av dem blängde. De andra stängde - munnarna, och teg. Den som blängde sa: jag tror att jag är den snyggaste av oss. Och yngst. Bäst, rent av. Behandlar man mig väl så är jag kanske en av Sveriges bästa.

Den äldsta vaknade till och svarade: så är det kan hända, men jag är äldst och dessutom fungerar jag fortfarande, fastän jag är rostig och ful och kanske inte längre är så snabb. Och jag har inga avsikter att ge mig av härifrån. Du å andra sidan som tror dig om att vara så bra, du drömmer om ära och berömmelse och längtar bort. Du tror dig om förmer. Ändå står du här sliten och punkterad.

Den tredje suckade högt, men sa: äh, ni pratar. Jag är varken yngst eller äldst, inte heller snyggast eller fulast. Bäst eller sämst. Jag är cykel, kort och gott. Det räcker för mig. Om det räcker för dem som bor här, vet jag inte och skiter faktiskt i det. Jag står lika gärna stilla här som rullar omkring på livsfarliga vägar. Jag tar dagen som den kommer. Kanske ligger jag på skroten i morgon, och då blir jag nöjd med det. En skärm hit och ett hjul dit. Så bra!