Solljuset föll in genom vindsfönstret. Han stod vid spegeln. Var det verkligen sig själv han såg? Han mindes sig som ung. Yngre i alla fall. Och gladare. Åldern var inte så mycket att göra något åt. Men glädjen? Fast vänta nu, han spelade ju en roll och ville se mer bister ut. Bister och hårdför. Stolt. Men då borde han kanske höja huvudet en aning. Höja blicken. Ja, ja, han fick försöka igen.
På den här bilden ser du faktiskt ut som en skådespelare. Kan vara det rufsiga håret. Jag kommer att tänka på när jag såg Hamlet på Stockholms Stadsteater i våras. Där skulle du passat in bra. Och då inte enbart baserat på denna bild, såklart.
SvaraRaderaKram på dig