Verklighet?

Bild: Jörgen Auer
Det händer att man blir sugen på att bara dra iväg. Det hände mig i dag när det här planet lyfte.

Bild: Jörgen Auer
Men den idén blev inte verklighet. I varje fall inte i dag. I verkligheten sitter det här planet fast och lär aldrig komma någonstans. Inte flygande i alla fall. Själv får jag gå till jobbet. Och åka tåg. Det är också roligt. Då kan man sitta och drömma sig bort. På morgnarna när det är tjockt av folk på tåget och man sitter (om man får sittplats) och trängs i en tresitssoffa med Boxholmare, Mjölbybor, Skänningedito, Motalabor, Tranåsbor, Mantorps- och Vikingstadsbor (det måste bli mer än 3-sits?), kan man alltid sluta ögonen och inbilla sig att man sitter i en trång flygplansstol. Kliver man på i Mantorp kan man drömma i 13 minuter. Om man ska till Linköping, vill säga. När man kliver av kan man ägna dagen åt att se om det man drömde på tåget blir verklighet. I Linköping.