lördag 2 oktober 2010

Det kom en svag bris

Bild: Jörgen Auer
Först stod världen stilla. Så kom en svag bris från väst. Knappt märkbar, men ändå... Och den tilltog i styrka, inte plötslig som en huvudvärk, utan lugnt och stilla, värdigt som om den vore på väg in i kyrkan. Slättens vita jättar darrade och vibrerade och vingarna rörde sig allt fortare. Fortare och fortare. Rusade. Det susade och sjöng där ute. En höstmelodi. När stormen piskade på allt hårdare svarade den vita skogen med att snurra ännu snabbare. Sången blev starkare, övergick till olycksbådande gnissel och gnäll och när stormen nådde orkanstyrka slet sig plötsligt ett träd loss, lyfte helt sonika, det rök och dammade om slätten när jätten bara drog iväg. Inte rakt upp, utan snett uppåt österut. Nästa jätte följde efter, och nästa. Till slut var de borta.
Och orkanen bara fortsatte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar