Bara en folköl

Bild: Jörgen Auer
Hemkommen efter en varm dag och bra träning på lunchen tycker jag att jag är värd någonting. Det får bli en folköl, men bara en liten. Precis lagom.

Bild: Jörgen Auer
Ölen får mig att slappna av. Den kyler och på gott humör tar jag mig tid att se på naturen. Vad är det nu de vackra vita, bollarna heter?. Eller buskarna som de växer på. Jag tänker och tänker men kommer inte på det.

Bild: Jörgen Auer
Det är ju larvigt. Jag tror till och med att jag har skrivit om de här blommorna tidigare. Förra året, kanske. Men det hjälper inte. Jag får inget namn i skallen. Men så tänker jag: vad ser blommorna ut som? Och då tänker jag nästan direkt på snöbollar. Kan det vara snöbollsbuske?
Jag går in och tittar på nätet. Visst. Viburnum opulus "Roseum" heter den till och med och lär vara släkt med olvon. Fast snöbollarna går inte att äta. Inte heller lämnar de någon frukt efter sig.
Men de är vackra. Och när kvällssolen lyser på dem tycks de gulna.
Å andra sidan kommer jag mycket väl ihåg hur det blir när blommorna vissnar och dör. Då blir det alldeles vitt på altanen och tar man inte bort dem innan sommarregnen faller, ja då klibbar de snart fast och då får man gå där och svära.
Men den dagen, den sorgen.
Nu tar jag en öl till.