Hästar är inte dumma

Tretalet är heligt, sägs det. Och tre är ett turnummer (alltid med på mina lottorader). Men tre tjejer kan inte leka särskilt länge ihop, innan de blir osams, påstås det också. Tre killar däremot... Liksom tre hästar.

Hästar är dumma djur och kan väl inte leka, heller, kanske du tänker när du läser det här och lägger till: idiot.

Men hästar kan leka. Tillochmed på tre. Jag såg det själv häromdan när jag promenerade förbi Mantorptravets baksida, vid stallarna där det finns massor av små vitstaketinhägnade små hagar. I tre till varandra intilliggande hagar med tre hästar i varje pågick en lustiger dans. Och om de hästarna inte lekte vet jag inte vad de gjorde. Min gissning är att de lekte Följa John.

Alla tre grupperna om tre hästar sprang nämligen i rad, än svängde de dit, än hit, och så tvärvände de och galopperade diagonalt genom hagen, saktade ner i trav, till skritt, lyfte på huvudena, viftade med svansarna, och började på nytt igen, fortfarande på rad. Ibland kickade de till med ett bakben, ibland med två, men när den första gjorde så följde de andra efter. De hade så roligt att jag stannade och tog upp kameran.

Då dog leken.

Så stod de där och glodde tyst på mig som kom och störde. Inte längre på rad, utan i oordning. Tiden gick. En började beta lera, åtminstone såg det så ut, en bajsade, en tredje tittade bakåt, längtansfullt bort mot travbanan, en cool typ lyfte mulen och lät näsborrarna vibrera i den torra junivinden.

Jag gick. Kommen 3x30 meter bort hörde jag dem gnägga belåtet tre gånger och vände mig om. De lekte igen. Tre i var hage.

(Den här texten finns även på corren.se/sport/cnorren samt i fredagens Corren under vinjetten Cnorren)