Den gula bilen

Bild: Jörgen Auer
Den kommer på skogsvägen, någonstans mitt i ingenting.

Ah, det är bara den där gula, tänker älgen och stelnar för en stund mitt i ett långt kliv mellan tallarna innan den fortsätter bort mot kärret och nästa viloplats. Ett förälskat skogsduvepar sitter tysta och hopkrupna, lutande mot varandra. De ser, men bryr sig inte. Det är ju bara den gula bilen igen. Den de ser nästan varenda dag. Och ekorren som stannade på sin väg uppför granstammen och sitter stilla ett ögonblick medan bilen passerar får åter något oroligt i kroppen och ilar vidare, uppåt, utåt i ett jätteskutt över till nästa träd. Nästa korta anhalt.

Den gula postbilen är alldeles strax framme i den stora gläntan där det röda huset ligger och nästa postlåda. En blå. Det är flera kilometer mellan hushållen här ute i de östgötska skogsbygderna. Men lantbrevbäraren och postbilen måste fram, vilket förstås alla som är beroende av dem tacksamt konstaterar. Och djuren har vant sig. De känner igen motorljudet.