Sorgsen morgon

Bild: Jörgen Auer

Titta vilken fin lupin. Den ger lite tröst den här sorgsna morgonen. Inte sorgsen för att Sverige förlorade mot England i EM-fotbollen. Nej, det har jag glömt. Eller rättare sagt en förlust gör mig ingenting längre. Det var när jag var pojke som jag grät och tjurig i flera timmar, ibland en hel dag, varje gång Sverige eller IFK Norrköping förlorade. Nu kan jag till och med skratta åt det - eller till och med hålla på motståndarna. Det är ju bara idrott - må bästa lag vinna. Och så är det med en sport som fotboll att det inte spelar någon som helst roll hur mycket man har bollen eller hur bra man spelar. Fotboll går ut på att släppa in färre mål än motståndarna, eller göra fler. Det lag som gör flest vinner matchen och är bäst. Hur målen kommer till spelar ingen som helst roll, det enda som räknas är att de ska godkännas av domaren och räknas som mål. Enkelt.

Nej, den sorgsna morgonen beror förstås på det sorgsna vädret. Jag vaknade av ett oväsen i trädgården. Vad var klockan? Sex? Sju? Det susade och tjöt bland buskar och gräs och något piskade gräsmattan. Regnet vräkte ned, slog oss med häpnad och något av förtvivlan - nej, nej, nej, det var inte så vi hade tänkt vakna. 

Faktiskt regnar det fortfarande i Mantorp - och nu är klockan 9.