Särskilt många sekunder tar det inte för ett X2000-tåg att passera Mantorp. Fem sekunder förbi stationsområdet och fem-tio till för resten av sträckan längs samhället. Undrar vad passagerarna hinner se av Mantorp. Nästan inget. Och det vet man väl själv när man suttit på ett snabbtåg och rusat genom samhälle efter samhälle. Svisch, svisch, svisch så är man förbi hus efter hus, ort efter ort. Och inget har man sett. Åtminstone inte de hus som ligger närmast spåren. Landskap däremot kan man som väl är se och jag tillhör de där resenärerna som med välbehag kan sitta och glo ut genom fönstret timme efter timme. Jag tror för resten att jag längtar efter en lång tågresa.
Vart ska jag åka? Boden? Paris? Vladivostok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar