Den här lilla krönikan om efternamn var införd i Corren 11 april 2009 i samband med dam-VM i hockey. Jag har alltid tyckt att det är roligt med namn. Så även denna gång.
Precis som vanligt i damernas hockey-mästerskap, utom i OS i Turin 2006 där Sverige tog silver. Det
vanliga sker inte bara på VM-isen där USA och Kanada briljerar stort, utan också i deltagarlistan. Jag
tänker på efternamnen. De roligaste hör inte hemma i det svenska laget, även om Timglas är
annorlunda. Fast vackert. Nä, jag började fundera över det ryska lagets spelarnamn där alla Vafina.
Och lite Khomich. Som Shchukina. Men Chu spelar inte i Kina, utan i USA. Däremot Shu i Kazakhstan. Precis som Chernukhina.
USA längtar många till. Sonen ska dit i sommar, säger han. Men somliga reser häråt. Som Helen Resor. Hon och Kelli Stack till Finland och VM. De är ute på något av Vetter-runda, kan man säga eftersom de har målvakten Jessie Vetter med sig. Men i en VM-final mot Kanada vet man aldrig hur det går, särskilt inte om kanadensiskorna låter Ferrari bestämma takten. Dessutom har ju Kanada segermelodin i båset - Melody. Fast det är bara förnamnet på coachen. I efternamn heter hon något så svenskt som Davidson.
Vilket får mig att tänka på Grahn och Roth och Holst. Vilket rent musikaliskt klingar ungefär som brons.
Jörgen Auer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar