Många, många gånger har man sett spelarna i ett lag stå tätt samman med armarna på varandras
axlar och säga de där sista orden innan match. Men vad säger de. Man har ju sina aningar och så här i fotbollens premiärtider kan det vara på sin plats att fundera.
"Okej, gubbar, nu skärper vi oss. Lyssna noga. Har alla varit på toa? Vi vill inte veta av att ni springer
av plan bara för att ni glömde göra ifrån er. Zlatan, du vet hur det gick senast. Är det riktigt säkert att
du har varit? Allbäck, du satt väl ner den här gången? Du kommer ihåg vilket gnäll det blev på
Ljungberg och Östlund. Och som vanligt killar så står pottan under bänken"
Det är inte alls otroligt att det är så där de pratar. För hur många gånger har man sett att
fotbollsspelarna, eller vilka idrottare som helst, rusar av planen för att gå på toan? Nä, just det. Det är
inte ofta, själv har jag bara sett det en gång och det var Örjan Martinsson i IFK Norrköping som fick
rännskita mitt under match och som rusade ut från Idrottsparken. Efter tio minuter var han tillbaka
igen och i tidningen dan därpå stod det att han haft ont i magen.
Idrottsledarna måste hålla efter sina idrottare. Vakta och vårda dem. Mer än en gång har man hört
idrottsledare i seniorlag säga att de måste vara som dagisfröknar åt spelarna. Jaja, har jag sagt då
och skrattat, men inte tänkt efter. Nu har jag gjort det och inser hur livet som idrottsledare måste
vara.
Det är som att vara förälder.
"Nu hjälps vi åt där ute, tjejer. Press på bollhållaren. Men det var en annan sak först. Hur många
gånger måste jag säga åt er att ni inte ska slänga tröjor överallt? Varenda match är det likadant. Det
är så jäkla onödigt, Jossan. Nästa gång lägger du den i tvättkorgen. Begrips! Och var fasen är dina
benskydd, Hedvig? Ni får inte slarva med grejerna. Vad sa du Malin? Har någon tagit din hårsnodd?
Det var då själva . . . Fram med snodden. Nu! Och ut och lek med er."
Jörgen Auer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar