En Cnorren om elvatjejafotboll

I min serie om tidigare skrivna och i Corren publicerade kåserier under vinjetten Cnorren eller Sport-Cnorren har turen i dag kommit till den här från 2008-10-02, om Elvatjejafotboll.

Sjutjejafotboll eller elvatjejafotboll? Det beror ju på hur många ni är, förstås. Jaså, ni undrar över
uttrycket. Det är faktiskt inget som jag har hittat på, och inget nytt. Sjutjejaftoboll används redan på
sina håll i Sverige läser jag i tidningen Svensk Idrott. Fast bara när det är tjejer som spelar. Killarna får fortsätta spela sjumanna. Det hörs ju på namnet att inte tjejer kan spela sjumanna. Möjligen
sjumamma.
Jaja. Lite påminner det allt om Gerd Brantenbergs bok Egalias döttrar. Det var i den hon vände på allt
för att fästa uppmärksamhet på hur mansdominerat samhället är och hur befäst kvinnonormen är.
Människor hette kvinniskor, och man blev dam.
Själv blev jag sist. Inte i Brantenbergs bok, utan i bowlingen vi spelade i onsdags kväll. Nej, inte hon
och jag, utan när vi på jobbet var ute och spelade. Bowling hatar mig. Vänder sig mot mig. Gör sig
svår. Hånflabbar. Retar. Lurar mig att skruva klotet åt fel håll. Jag blev tvärsist. Precis som förra året.
Därför försökte jag nu efterapa kollegan Maria Landqvists fantastiska stil, men det enda som hände
var att jag sparkade mig själv i ändan. Klotet rullade ner i rännan. Igen. Ack ja. Bergsten däremot, han
hade ingen stil alls. Men antagligen känner han hallföreståndaren, eller också tränar han bowling i
smyg hemma i Tallboda. Han slängde iväg klotet i en hög bana och det landade med ett brak några
meter framför käglorna som i ren skräck vek ner sig. När det blev min tur ställde de sig upp igen och
log retfullt när klotet kom rullande vid sidan om i rännan.
Marta är här. Tidningen. Marta, spelaren, är välkänd. Nu kommer tidningen Marta. Ett svenskt
fotbollsmagasin för tjejer. En tidning i tiden eftersom så många tjejer spelar fotboll. Första numret är
riktigt bra. Bra innehåll, snygg förpackning. Men det står ingenting om elvatjejafotboll. Ändå handlar
det bara om det.
Jörgen Auer