En Cnorren om många som ringer

Dagens krönika från min Cnorren-tid på Corren - en period där jag mellan 1990 och 2011 skrev ett kåseri ungefär en gång i veckan, handlar om telefonväxelkö och härrör sig från 2009. Närmare bestämt var den här texten publicerad 29 januari det året. Och här kommer "Det är många som ringer nu" i repris:


Ringde Försäkringskassan för att få med en kompis ut på efterjobbet-öl. Han brukar glömma sin mobil så jag ringde växeln. Det är många som ringer nu och du är nummer 126 i kö. Ditt samtal tas emot om 48 minuter, upplyste en röst.
48 minuter?
Jag la ifrån mig telefonen.
48 minuter - vad skulle jag göra under tiden? Om det inte varit för att jag redan hade intagit en utmärkt libanesisk lunch så kunde jag ha ätit eller sprungit Stångåpromenaden.
Tog en promenad i stället. Först en runda i Corren-huset, till och med i källargångarna gick jag. Vinden var låst. Då klädde jag på mig och gick runt huset. Kvarteret. Gick in på Fitness och sa hej. Gjorde samma sak på Roséns begravningsbyrå. Det kan vara bra att bli ihågkommen här, tänkte jag. Man vet ju aldrig. Tillbaka på rummet var det 23 minuter kvar tills det var min tur. Gick ner i gympahallen och lekte med en femkiloshantel. Högeraxelskadad nöjde jag mig med vänsterarmsträning. När svetten började tränga fram la jag av.
16 minuter kvar. Stretchexperten Per Åhlin fick lära mig några tricks. Sju minuter försvann. Ritade en
hage på golvet och hoppade. Då kom fotograf Persson. Vad gör du, sa han. Försöker få tiden att gå,
sa jag. Tiden går för fort, sa Persson och berättade om en handbollsmatch på 70-talet. Saab var bra,
sa jag. Lurch, Lappen, Bolle, Lill-Blöta.
Oj, nu kom jag fram.
"Våra öppettider är..."

Jörgen Auer