2004-01-31 var det datum då den här krönikan publicerades i Corren. Den handlar lite om hockey, motivation, att ge upp, gå snyggt, DM i storslalom och en Chelseatröja. Nu kommer Cnorren i repris här i bloggen.
Vilken vecka! Eller menar jag: vilken vecka? De är ju så lika veckorna. Först är det måndag och man står där med sin tvättade hals och en handduk och rätt som det är säger nån att det redan är lördag.
Och då funderar man vart dagarna tagit vägen.
Har det verkligen varit tisdag den här veckan? Har det varit vecka?
Få se nu: hm, tisdag, äh, eh, tisdag, äh, hm. Ja-a, jag chansar på att det var lite småkallt. Snö, kanske? Nu minns jag. Tisdag, det var ju då Brynäs inte var här. Det skulle ha varit match mellan LHC och Brynäs, men Brynäs kom inte. Tror jag. LHC-spelarna däremot åkte omkring och öste in puckar i mål under mitt besök i ishallen. 7-0 stod det på resultattavlan.
När jag kom tillbaka till redaktionen pågick en stor diskussion om ishockey. Reportrar, redigerare och fotografer stod klungvis som rugbyspelare. Vad säger tränaren till spelarna i ett lag som ligger under med 0-5, frågade någon.
Ja, vad säger han? Eller hon.
- Jäpp, killar, det här kan vi aldrig ta igen. Dom är för bra i dag. Och vi är åt helvete för dåliga. Inte ett skit av vad ni gjort där ute har varit rätt. Ni är inte ens tvåa. Jag skäms. Och det borde ni göra också. Nu kan vi avsluta matchen på tre sätt: antingen fortsätter vi så här och får skämmas ännu mer i morgon eller så samlar vi ihop de små krafter vi har kvar och kämpar som svin. Det är upp till er själva hur ni vill ha det.
En av spelarna räcker upp en hand.
- Du sa tre sätt . . .
- Det tredje är att jag tar den här klubban och dunkar dig i huvudet så här.
Personligen tycker jag att det i alla idrotter borde vara tillåtet att ge upp. Kasta in handduken som i proffsboxning. Ja, individuellt är det ju så även i lagsporter. En spelare som är för dålig kan ju ställas undan i förrådet eller nåt. Men att plocka undan ett helt lag mitt under matchen? Publiken i låt oss säga ishockey skulle förstås bli lite förtretad över att matcherna tar slut för tidigt. Å andra sidan skulle en del lag slippa ifrån att bli så förnedrade. Och tänk så bra det skulle vara för oss på tidningarna.
- Va? Är du redan tillbaka, Jörgen?
- Ja-a, när LHC gjorde 6-0 så åkte Brynäs hem.
Onsdagen kommer jag ihåg för att jag var och tränade. Jag körde cykel som en dåre och sprang som en tok. Avslutade med avkopplande simning i mycket lugn takt. Tinnis badade i solsken. Bostäder på Folkungavallen kanske skymmer, tänkte jag.
Torsdag fanns inte den gångna veckan. Efter onsdag blev det fredag.
Det var i går. Jag skulle träna. Igen. Gick genom stan. Syntes från Correns fönster. Jag hälsade på. Där stod de på nytt i klungor och diskuterade. Mig. Patrik sa att jag går snyggt. Nja, energiskt i alla fall, sa Annika. Bittan sa ingenting. Först. Jag fick fråga fem gånger innan hon snäste: ja, okej då. Egentligen skiter jag väl i vad de tycker, men eftersom Patrik börjat ville jag veta vad de andra sa. Men det var inte lätt att gå vidare därifrån. Jag tänkte på varje steg jag tog, och den som inte gjort det kan pröva.
Det är fruktansvärt jobbigt. Och otroligt lätt att falla in i passgång. Det är därför kungen går så konstigt.
Han måste alltid tänka på varje steg han tar.
I passgång gick jag till träningen. Folk glodde. Ingen sa att jag gick snyggt. Jävla Patrik. Solen sken åter över Tinnis. Ingen hade byggt några hus sedan i tisdags.
Jag åt mat i går också. Claes var med. Och Åsa. En av dem blir distriktsmästare i storslalom i helgen.
Tar sin andra raka DM-titel. Visserligen ensam i sin klass, men ändå. Och bara att få vinna i så ungdomlig klass som D30. Klart man blir stolt då.
På tal om ungdom och stolthet så vet jag en åttaårig kille som heter Markus och som inte bryr sig om DM i storslalom. För han har en äkta fotbollströja från England. En Chelseatröja. Och med hans efternamn på ryggen. Gissa om den fotbollsintresserade pojken är stolt? Så stolt att han till sin ömma mamma Mias stora förtvivlan nu vägrar ta av sig tröjan.
Han bär den varje dag. Efter många om och men har hon dock lyckats få honom att ta av sig tröjan när han ska sova.
Deras tvättmaskin gick i natt. Vart vet jag dock inte.
I dag är det lördag.
JÖRGEN AUER
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar