Möte med klätterbaronen

Bild: Jörgen Auer

Gick förbi Järnvägsparken i Linköping i går eftermiddag. Fick syn på den här personen i ett träd och förstår när jag läser Corren i dag att det måste vara en av de fyra arborister (trädbeskärare) som den här veckan sågar ner stora och torra grenar i nämnda park. Om det är svenska mästarinnan Anneli Lewis Skoglund som klättrar på den här bilden ska jag låta vara osagt. Men däremot ska jag säga att jag kom att tänka på Italo Calvino när jag såg arboristen i arbete.

Och vem är Italo Calvino?

Jo, en Kubafödd italiensk författare, journalist och föreläsare, 1923-1985, som på svenska finns i ett 15-tal böcker.  De mest kända kanske är Kosmokomik, De osynliga städerna, eller Om en vinternatt en resande. Men de roligaste är säkert de fabellika böckerna om Den obefintlige riddaren, Den tudelade visconten och framförallt Klätterbaronen. Och Klätterbaronen var det jag tänkte på när jag såg arboristen i Järnvägsparken i Linköping. 

I Klätterbaronen tar Calvino med läsarna till 1700-talet och låter oss möta Cosimo, en pojke som revolterar mot sina föräldrar genom att klättra upp i ett träd och sedan aldrig kommer ner igen. Där upp bland askar, lönnar och olivträd skapar han en egen värld, men deltar ändå i det vanliga livet. Han korresponderar med Rousseau, konverserar med Napoleon, deltar i gudstjänster från en gren i en järnek och har älskogsmöten i lövverkens gömslen.

Jag gillar Klätterbaronen och tror att jag ska läsa om den - det är nog minst 30 år sen jag läste den. Kanske borde jag även läsa Den tudelade riddaren som låter rolig. Den handlar om en man som träffas av ett kanonskott och klyvs i två delar - en ond och en god.