Bild: Jörgen Auer
Har jag varit vass i ett tidigare liv? Inte vad jag känner till, men min fascination för vass bara växer. I dag gjorde jag en resa i ett grått Östergötland och den här vassen var något av det bästa på den.
Vart resan gick? Det spelar ingen roll, men jag håller det hemligt. Ibland spelar det heller ingen roll. Resan i sig kan vara målet. Men inte i dag. Inte i dag.
Bild: Jörgen Auer
Sju, åtta mil i för mig kända trakter. Från Linköping. Över slätter, utmed Göta kanal. Förbi Västra Husby. Söderköping. Ut till kusten. Över den här bron. Inte långt senare stannade bilen. Det regnade. Smått. Och blåste. Snålt. Skitväder. Gråväder. November.
Bild: Jörgen Auer
På tillbakavägen gick det lite långsamt en stund. Det var i Söderköping, där vi för övrigt hade tagit en fika på utresan. Under den bestämdes en ny resa. Eftermiddagens resa, sa vi. Ett nytt mål som passade vädret, tyckte vi.
Bild: Jörgen Auer
Vi, ja fotografen Göran Billeson var med. Han körde. I Norrköping såg vi en stor julgran. Var det kommunens? En idegran. Fin. Vid Gustav Adolfskolan var det. Där gick min bror Crister en tid. Men det är länge sedan. Så länge sedan.
Bild: Jörgen Auer
På det nya målet skildes vi åt en stund för att skapa. Jag tog vägen genom kyrkogården. Det är nåt med kyrkogårdar och regn. Sorgsenhet. Som lockar ibland. Stannade därför i minneslunden en stund för att minnas. Alla. Någon. Något. Fragment. Eller att jag varit där förut.
Bild: Jörgen Auer
Den gråa dagen började skymma. Regnet fortsatte. Ibland mer, ibland mindre. Vi åkte hemåt. Torkarbladen gick. Upprepade sina väl uttänkta rörelser gång efter annan. Men i stadigt, lugnt tempo. Vi passerade Skärblacka. Där var det gråblått.
I Linköping tog jag tåget. Vi åker igen på torsdag, sa vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar