Är det gården där vi bodde?

Bild: Jörgen Auer

 

 

Är det gården där vi bodde?

Är detta huset där jag sov?

Var den tiden som jag trodde?

Med idel glada sommarlov?

 

Låt mig tänka, låt mig minnas

all min barndoms unga dagar

Låt mig vara, låt mig finnas

uti ängar, kullar, hagar.

 

Det var hopp i hö på logen

lek och skratt i slängig gunga

kalkoner, höns, hästar, skogen

syskon, mor o far, så unga!

 

Trädgårdsmöbler i vriden al

- en spik var lite sisådär

man var tvungen sitta smal

om inte - revs den här-o-där.

 

Vi lekte indianer visst

byggde hus av sand och lera

sprang ikapp, och jag kom sist

men liten vill alltid mera.

 

En dag tog vinden i, blev storm

nån lyfte mig och sprang så fort

den hisningen var helt enorm

den snabbaste resa jag gjort.

 

Nu minns jag vinter även

isiga pölar att spräcka

hur jag frös om kind och näven

 kälkåkning och sparken käcka.

 

Gödseldammens is, grön och gul

där stapplade vi fram så glatt

och vi kastade snö vid jul

och skaren bar till glada skratt. 

 

Larsson, grannen som jag följde

bakom häst på vagn till staden

alla intryck där som sköljde

över mig på Promenaden.

 

Hamnen! Båtarna och ropen

så många fordon, sånt alarm

den stora människohopen!

 alla minnen gör mig varm.

 

Men är det samma gård jag ser?

Är detta huset där jag sov?

Nej, jag tar fel och minns nu mer

för allt var inte lek och lov.

 

Jörgen Auer 2015