Det tog några månader

 Bild: Jörgen Auer

Det har varit mycket snack om de där buskarna med rötter som jag slitit så med under hösten. Här ses en bild från april månad i Bäckhult och buskaget som växt till sig enormt under ett tjugotal år är till höger om utedasset. Bakom bilen.

 Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte exakt när jag började gräva och hacka. Men någon gång i augusti, tror jag. Den här bilden är från mitten av september och jag slet som ett djur. Omöjligt och onödigt mycket slit, tyckte andra. Ta dit en grävmaskin och betala för ett par timmars jobb, hette det. Men sån är inte jag. Jag är en envis jävel. Nej, det där ska göras på gammalt sätt. För hand, sa jag.

 Bild: Jörgen Auer

Varefter jag grävde, eller mest hackade jag ju förstås, sådde jag och gräset tog sig snabbt bakom mig. Men längre än hit ville jag inte så eftersom stora delar av jorden snart ska grävas i igen.

 Bild: Jörgen Auer

I slutet av september kunde jag börja ana ett slut för grävandet och redan där kändes det som en seger. Och armmusklerna tog sig. Liksom värken.

 Bild: Jörgen Auer

I början av november hade jag arbetat mig hela vägen fram förbi dasset. Snart var det över.

 Bild: Jörgen Auer

Och här är sista lasset rötter på skottkärran. Hur många lass blev det? Vet inte, men 50-75 någonstans gissar jag. Kanske lite mer.

Bild: Jörgen Auer

Men nu är det färdigt. Bara att vänta in vintern för att börja gräva ur området i vår och göra plats för en friggebod. Den måste vara klar till nästa sommar. Nu måste armarna vila. Lite i alla fall. För det är väl klart att de måste få träna nu när jag äntligen fått lite fason på dem.