Fråga mig om vädret

Fredag. Ändå jublar jag inte. Varför? Är det månne vädrets fel?
Ja.
Dumma väder.
Vädret kan gå och gömma sig, om ni frågar mig.
Men det är påfallande sällan som någon frågar mig om väder. Ingen jag möter stannar till och säger: vad säger du om vädret, då?
Jag får väl ta det som ett gott betyg. Man behöver inte prata väder med mig. Det går att hitta andra infallsvinklar på samtal med mig. Man kan tala om hästar, fotboll, 50-talet, historia, släktforskning, geografi, djur, språk, skådespelare, Östergötland, beteendevetenskap, religion, nej kanske inte, men sagor och berättelser i alla fall.
Men jag kan faktiskt lite om väder också. Jag har ju cyklat i motvind, sprungit i regn, legat på luftmadrass i vatten och strålande solsken, lekt i snö, försökt att gå upprätt i storm, varit med om översvämning, varit med om stridsövning i öken, sett klarblå himmel förvandlas till grå, sett grå himmel svartna, njutit av solnedgångar i rött och rosa, kört bil i tjockaste dimma, sett solen gå upp över skogsbryn och hav, trampat dagg, gått på skare och jag har hört åskor dundra och sett blixtar lysa upp de mörkaste nätter.
Så nog vet jag en del om väder.
Fråga mig gärna nästa gång.