Hemma i Östergötland

Kan du berätta vad det är du tycker är så bra i Östergötland, sa en människa till mig i dag.
Visst, sa jag.
Vättern, slätten, S:t Anna, Kolmården, Kinda, eklandskapet, Ydre, hela sjösystemet aöder om Linköping, Kinda kanal, Göta kanal, Sommen, sjöstaden Motala, Norrköping med Industrilandskapet, Linköping med Gamla Linköping, Vadstena, Skänninge, Söderköping, Valdemarsvik, Mjölby, Ödeshög med Hästholmen och Omberg, Gryt, Östergötlands bergslag norr om Finspång, Sturefors slott, Löfstad slott, Ekenäs slott, Åtvidaberg, ÅFF, IFK Norrköping, Linköpings HC, Linköpings FC, Vita Hästen, Dolphins, oh, det är så mycket.
Och Mantorp med travbana och racerbana, pendeltåget som rusar genom landskapet, östgötska dialekten, allt.
Jag skulle kunna räkna upp 100 saker till. Minst.
Som att promenera utmed Stångån i Linköping eller i Åbackarna i Norrköping, vandra på östgötaleden, sitta uppe på Omberg och bara titta på slättens lapptäcken och njuta av att försöka se alla slättorternas kyrktorn därifrån.
Känslan av att vara hemma.
Östergötland är mitt hem. Jag är född här, bor här och kommer förmodligen att dö här. Där jag hör hemma.