Bild: Jörgen Auer
Solen går ner över Mantorp. Det är dan före dopparedan. Snön lyser med sin frånvaro. Tomten har varit ute på promenad och gått omkring som en vanlig man. Ingen annan verkar ha känt igen honom. I alla fall inte som tomten. Ändå var han inne på Gulf-macken. Han handlade och pratade med Anna som känner honom under ett annat namn. Anade hon ingenting? Såg hon inte lurig ut? Eller var det för att hon ville pracka på honom lite mer spel? Han tänkte: det är ju bara jul en gång om året. Så okej då. Utöver sina vanliga lottorader slog han till på en andel i julaftonens trav i Örebro. 89 kronor.
Hemkommen rotar han i stora garderoben efter morgondagens utstyrsel. Finns allt? Luvan, masken, skägget? Nej, visst, det är ju han som är tomten. Skägget har han ju på sig förstås. Och mask? Han ser ju ut så här. Har alltid gjort. Eller, förr såg han förstås yngre ut. Var yngre också. Inte lika tjock. Vig var han också, i alla fall minns han det så. Och tänk så stark han var. Det var inga små säckar han bar omkring på.
Kängorna ser han, den röda rocken, islandströjan under, strumporna, de grå vadmalsbyxorna. De stora och stickade vantarna, ja, det verkar ju finnas alltihop. Hur är det med säcken? Klarar den ännu en jul?
Och nu? Nu unnar han sig en whisky. Bara en. Bara sex centiliter. Njae, åtta. I kväll tänker han spela Bingolotto med familjen.
Bild nr. 2
SvaraRaderaÄr vacker de blir mitt val