Bild: Jörgen Auer
Plötsligt slår det mig: tänk om jag är ensam ombord. Alltså, bara jag ombord. Ingen annan resande, inte en annan människa ombord. Således inte heller personal. Ingen kör tåget.
Vad gör jag då?
Ett tåg rusar genom natten. Mol allena ombord sitter jag. Om jag går allra längst bak klarar jag mig nog om vi kör rätt in i en bergvägg, tänker jag. Finns det nån bergvägg på den väg jag färdas? Från Motala till Mantorp? Nej. Finns det ens en kurva? Njae, jo några mindre kurvor finns det väl? Tänk om vi kör av där. Och jag är ensam? Jaa, eftersom jag sitter i sista vagnen så står nog den kvar på spåret när de andra har spårat ur. Och då kliver jag väl bara ur och går resten av vägen. Vad sent du kommer, säger hustrun. Har det hänt nåt? Näe, inte mer än att tåget spårade ur och jag fick gå hem.
Mhm, säger hon.
Vad gör jag då?
Ett tåg rusar genom natten. Mol allena ombord sitter jag. Om jag går allra längst bak klarar jag mig nog om vi kör rätt in i en bergvägg, tänker jag. Finns det nån bergvägg på den väg jag färdas? Från Motala till Mantorp? Nej. Finns det ens en kurva? Njae, jo några mindre kurvor finns det väl? Tänk om vi kör av där. Och jag är ensam? Jaa, eftersom jag sitter i sista vagnen så står nog den kvar på spåret när de andra har spårat ur. Och då kliver jag väl bara ur och går resten av vägen. Vad sent du kommer, säger hustrun. Har det hänt nåt? Näe, inte mer än att tåget spårade ur och jag fick gå hem.
Mhm, säger hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar