Tillvaron flimrar förbi

Bild: Jörgen Auer

Livet flyter på. Vidare, vidare, vidare. Går sin gilla gång, som det brukar heta. Ibland till synes långsamt. Ibland fort. Snabbare än vad man egentligen hinner med. Tillvaron flimrar förbi som träden vid strandkanten. Var är jag? Vem är jag? Var har jag varit? Vem har jag varit?

Och vem ska jag vara fortsättningsvis? Hur länge?

Några av dessa frågor kan jag svara på. Andra inte. Men jag vet att livet flyter på. Vidare. 

Tills det inte gör det längre. Det känns så där att tänka på. Därför gör jag inte det några längre stunder. Jag tror att det är viktigt att hålla tråkiga tankar korta. Undringar om vem jag är och vem jag har varit ser jag som positiva funderingar. 

Har jag för resten berättat att jag har varit i Dallas? Nej, inte nu. 1994. Under fotbolls-VM i USA. Då var jag runt lite varstans i det stora landet och följde VM som utsänd reporter. I Dallas såg jag Sverige besegra Saudiarabien i åttondelsfinalen med 3-1. Vilken hetta! 

Det var 40 grader varmt. Och hettan är mitt största minne av Dallas, inte matchen. Jobbigt klibbig värme. Så klibbig att mitt bestående minne är att alla människor gick och drog i sina byxor där bak för att pillra ut svettiga kalsonger och trosor. 

På natten när jag vid halv två gick ut på balkongen från mitt med Rooney Jerrevång gemensamma hotellrum var det fortfarande så varmt att jag började svettas floder och tvingades gå in till luftkonditioneringen igen för att kunna andas.

1994 - så länge sedan. Redan.