Bild: Jörgen Auer
Äntligen! Hurra! I dag kom min favoritfågel steglitsen äntligen på besök igen. Jag har inte sett nån hos oss hittills under vintersäsongen. Lite märkligt att de dyker upp först nu. På alltomtradgard.se läser jag om fågeln att den heter Carduelis carduelis på latin och att den finns i södra tredjedelen av Sverige. Konstigt då att jag såg en väldans massa steglitser i Sundsvall (på Norra berget) för tiotalet år sedan när jag besökte fotbollsspelaren Jonas Wallerstedt.
Under vintern flyttar många steglitser söderöver, men en hel del väljer också att stanna kvar, främst i Skåne.
Kroppen är beige och vit, medan vingarna är svartgula. Huvudet är svart, vitt och rött. Man vågar lätt påstå att den är lätt att känna igen.
Vad som inte står hos allt om trädgård är att steglitsen förr hölls som burfågel i Sverige, troligen för sina många färgers skull. Själv tycker jag att den är finast i frihet.
Under vintern flyttar många steglitser söderöver, men en hel del väljer också att stanna kvar, främst i Skåne.
Kroppen är beige och vit, medan vingarna är svartgula. Huvudet är svart, vitt och rött. Man vågar lätt påstå att den är lätt att känna igen.
Vad som inte står hos allt om trädgård är att steglitsen förr hölls som burfågel i Sverige, troligen för sina många färgers skull. Själv tycker jag att den är finast i frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar