Från vallmo till brandlilja

 

 Bild: Jörgen Auer

Måndagens vackraste? Kanske. Vill du veta var jag fotade dessa undersköna blommor, vallmo, så kommer svaret här: på återvinningen i Kisa, några kilometer utanför samhället, på vägen mot Åtvidaberg.

 Bild. Jörgen Auer

Kolfjärilar är alltid sköna, de också. Här verkar två arbeta tillsammans i Bäckhult vid Drögen.

 Bild: Jörgen Auer

Skönt är att cykla, och bra motion också. Men just här, utanför Boxhult på väg mot Kisa, kan det bli knivigt för mig att passera dessa två pedaltrampare. Jag ser inte om det kommer någon från andra hållet. Men det gick bra.

 Bild: Jörgen Auer

Dessa undersköna och ståtliga blommor står och stoltserar i nyss nämnda Bäckhult och särskilt bra gör de sig i solsken. Kejsarkrona kallar vi dem, men...

Bild: Jörgen Auer

Det är tydligen fel. Enligt virtuella floran heter växten brandlilja, bulbiferum på latin, av bulbis (lök) och ferre (bära), ett namn som syftar på groddknopparna i bladvecken. Brandlilja odlas som prydnadsväxt och hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa. På engelska heter blomman orange lily medan tyskarna kallar den feuer-lillie (eldlilja), i Norge heter den brannlilje och i Finland ruskolilja.

Och jag som tycker att den passar att heta kejsarkrona. Suck.