Nu jävlar, sa Fantomen

Bild: Jörgen Auer

När Fantomen inte är ute och gör det han är bäst på, vad det nu är? så lever han ett ganska inrutat liv. Det är desamma sysslorna dag efter dag, han vaknar, pinkar, tar en promenad, äter frukost och borstar tänderna, kanske pinkar han igen innan han ger sig i kast med dagens göromål. De innefattar tidningsläsning (han läser fortfarande papperstidning), lite plock med kläder: somt ska tvättas och sorteras därefter, annat ska bara flyttas på för att åter annat ska bli lättare åtkomligt. Därefter klär han på sig för att gå ut till dagens stora uppgift, altanbygget. Men ibland händer det att han störs i sitt arbete, som i dag. Då sitter han bara och väntar på att regnet eller andra störningselement, ska upphöra så att han kan fortsätta med sitt kall. 

Men i dag kom han inte långt. En bärlina sattes på plats och sex vinkeljärn skruvades fast.  I övrigt var det tankearbete. Mest tänkte han på Diana. Sen på altanen, barnen, barnbarnen, och andra saker han ville åstadkomma. Han ville skriva nåt, tänkte han. Något bestående.

Snart. Till hösten kanske. Eller varför inte starta nu? Det regnade ju ändå. Hm. Ja, varför inte? Han tog fram sin laptop och satte sig till rätta.

Nu jävlar, sa han.