Ingen rök utan eld

 Bild: Jörgen Auer

Lite, lite snö lockar till en snöpromenad. I alla fall för mig som vandrade omkring ett par timmar i Mantorp i dag.

 Bild: Jörgen Auer

Så mycket inne i samhället var jag förstås inte. Tog Vetarundan och fotade Veta kyrka från ovanligt håll. Det kändes bra. Jag har en svag aning om att jag varit här och tittat för ett par decennier sedan. Men visst hade jag cykel då och ett av barnen med mig? Jag vill minnas så.

 Bild: Jörgen Auer

Vad nu? Brinner det? Borta på Mantorp Parks område steg en rökpelare mot himlen. Som tur är var det ingen som kört av banan. Vad eldade man, då? Däck? Nej, då skulle väl röken ha varit svartare.

 Bild: Jörgen Auer

Med ena ögat stängt och det andra i kameran var jag nära att skrika till när jag följde den här omkörningen. Det såg ut som det skulle smälla. Men det var en synvilla. Den gråvita tradaren hade hela norrgående körbanan för sig själv. Det var för övrigt gott om tung trafik på E4-an. Som vanligt.

 Bild: Jörgen Auer

Jag återgick till promenaden. Bara för att stanna hos de gamla runorna vid Veta kyrkan. Vad är det nu det står? Jo, "Gere reste dessa stenar efter Stenkil. De var Björns söner." Så står det på den ena. Den andra, med skadad skrift säger: "reste denna sten efter Vibjörn, sin son."

Det finns en tredje sten, närmare kyrkan och som hittades i kyrkogårdsmuren samt resten på sin nuvarande plats 1967. Där står: "Karle och Gunnar, de reste denna sten efter Håmunde, sin broder, en god ung man. Gud hjälpe hans själ."

 Bild: Jörgen Auer

Så mycket snö har inte fallit än. Men tillräckligt för att allén till Klämmestorps gård ska se lite finklädd ut. Ännu vackrare blir den förstås när det blir riktigt kallt och mycket snö på björkarna. I vår blir den underbart grön och i sommar så skön, så skön. Och i höst...mm.

Bild: Jörgen Auer

Rådjuren blir allt mera orädda. Är det så bra? Njae, va? Men än kommer de i alla fall åt att äta. Det blir svårare sen när det blir rikligt med snö. Det är då de kommer in i våra trädgårdar och smyger om natten. Tur att det inte är vildsvin, tänker jag.

Tog det mig två timmar att gå den här korta rundan, lite drygt fyra kilometer? Ja, fast då plussar jag på en halvmil som förde mig hit och dit kring Mantorptravet och Depot Mantorp. Dessutom hade jag ju kameran med för att kunna göra fler inlägg. De kommer.