Kyss bucklan, sa Gernandt

Bild: Håkan Sjöström

Året var 1986. Norrköping Horse Show höll till i Himmelstalundshallen. I ett pausinslag i en fullsatt arena möttes fem journalister i en bejublad hoppning. Jag vann. 

Idén bakom var att ridsportsblåbär från massmedia skulle tävla mot varandra efter endast en veckas träning. Så skedde också. Men arrangörerna ville att dåvarande sportchefen på Corren, den legendariske Åke Stolt, skulle rida. Det ville inte han. Han utsåg mig till sin ersättare och jag tränade en vecka på ridskolan på Ånestad för Susanne Nyman, numera Axén, gift med Loa, och fick den snabba och tävlingsvilliga skolhästen James. En fullträff.

Ur Corren 20 oktober 1986

Så här såg det ut på Correns sportsidor på måndagen 20 oktober. Ja, showen reds på hösten då. Till höger min egen version av upplevelsen, både träning och tävling. Och i huvudtexten har skribenten, vem var det? naturligtvis skrivit om den stora och riktiga tävlingen. Men också om mig, se mittenspalten eller förstoringen här nedan.

Ur samma Corren

Jag citerar och kursiverar: och kanske får vi höra talas om Jörgen i flera hästsammanhang, 

Så blev det ju, men inte på det sätt skribenten tänkte sig, kanske. Nej, jag kom i stället att skriva en hel del ridsport, mest lokalt och gör så ännu, men jag har också varit på såväl VM som EM.

Ur Folkbladet 20 oktober 1986

I Folkbladet skrev Sören Boström som själv var med och tävlade mot mig så här.

Ur NT 20 oktober 1986

Och i NT skrev Janne Rådegård som också var med och kämpade i Himmelstalundshallen så här.

Ur NT 20 oktober 1986

Norrköpings Tidningar intervjuade även chefen för pausinslagen och han verkade väldigt nöjd med Massmedia Cup och jag kan verkligen hålla med honom om att publiken tände till. De skrek som vore det självaste Hugo Simon som red, eller bröderna Whitaker. Jag blev nästan skrämd av så mycket skrik och jubel, men lyckades hålla mig kvar på vrålsnabba James som var som en Ferrari i en volt och sanden sprätte i arenan. Två hinder ingick också, vrålhöga: 60 centimeter och publiken kunde via jumbotronen (eller var det bara en vanlig klocka?) följa de tävlande. Jag var sist ut. Östnytts Elisabeth Södergren, numera Frerot och utrikeskorrespondent och programledare på TV4, ledde. Hon fick lite handikapp för att hon ridit i sin ungdom och fick rida utan stigbyglar.

Bild: Håkan Sjöström

Efter ritten stannade jag och frustade ikapp med James intill en glad Susanne och frågade undrande: Hur gick det, vem vann? Du, svarade hon glatt, du vann.
Jag var närmast chockad.

Bilder: Håkan Sjöström

Som synes av det här kollaget så hade jag även skrivit en förhandsartikel om min träning och undrat om den räckte till för tävling. Det räckte gott och väl, kan sägas. Och när jag satt där på hästryggen och det blev prisutdelning, ja då kom prisutdelaren Anders Gernandt (känd från tv som expertkommentator vid ridtävlingar och för att han blev väldigt bra imiterad av Bosse Parnevik) fram med den enorma bucklan och sa: kyss bucklan, kyss bucklan. Och då gjorde jag det.

Jag vill inte skryta, men Gernandt var riktigt imponerad av min ridning. Gosse, sa han, gosse, har du verkligen aldrig ridit tidigare? Nej, sa jag sanningsenligt. Fortsätt, fortsätt, sa han.

Det kan man väl inte direkt säga att jag gjorde. Men en gång om året brukar det bli i alla fall. Dock ingen tävling. Bara för nöjes skull. Och jag har tagit lektioner någon termin eller två på Rappestad.