Jag känner Östergötland

Bild: Jeppe Gustavsson

Nu ska vi se. Om jag skriver följande namn, vad kan de tänkas ha gemensamt?
Arkösund, Boxholm, Cloetta, Duseborg, Ensjön, Fillinge, Görshorva, Hjulsbro, Ingvastebo, Johannelund, Klockrike, Limmernäs, Medevi, Nimmern, Odensfors, Pålhult, Rinna, Sturefors, Trehörna, Ulrika, Valdemarsvik, Yxningen, Å, Älgmyra, Öknehult.
Ja, vad har de här namnen gemensamt? Kan det vara vädret? Ja, kanske. Men mer säkert är att de hör hemma i samma del av Sverige. Nämligen Östergötland.
Tänk, jag har bott i Östergötland hela mitt liv och även älskat att bo just här. Jag har aldrig längtat någon annanstans, men har förstås varit runt lite varstans i Sverige och också besökt ett flertal länder. Faktiskt har jag bott utomlands i ett halvår, under FN-tjänstgöring på Cypern 1971. Men jag återvände hem till Norrköping, där jag då bodde och var uppvuxen i. Därifrån flyttade jag till Linköping, jag tror 1973. Bodde i studentrum på Björnkärrsgatan i Ryd innan det blev Badhusgatan och senare Fogdegatan i Skäggetorp. 1979 flyttade jag med familjen till Mantorp där jag har blivit kvar. 79? Fan, det blir ju 40-årsjubileum i höst.
Det måste firas på något sätt. En rundresa i länet, kanske? Ja, varför inte. Jag har gjort åtskilliga sådana. Med bil. Med husbil (flera stycken). Med buss. Med moped (flera stycken). Med cykel. Samt korsat länet i roddbåt på Göta kanal från Mem till Motala och kanadensare på Kinda kanal och Stångån från Vimmerby upp till Linköping. Alla de sommarresorna har jag berättat om i Corren. Dag för dag.
Jag känner Östergötland. Jag kan Östergötland.