Ser korna utsikten?

 Bild: Jörgen Auer
Nog har de det fint, de vita korna i Ulrika. Särskilt när de får beta vid Ämtefallsjön.

Bild: Jörgen Auer

Jag har alltid undrat över om kor, och andra djur, kan känna skillnad på själva känslan av att beta vid en sjö gentemot känslan vid annan betesmark där det inte finns en sjö. Ser de utsikten? Mår de extra gott när de vet att de även kan kliva ner i vattnet och svalka benen?

Bild: Jörgen Auer

De där korna såg jag på förmiddagen i dag. På eftermiddagen åkte jag upp till höjderna vid Killingevid mellan Kisa och Horn för att vara med att fira en 12-åring. Så tyst och lugnt det var, ja frånsett barnrösterna. Men i skogen hördes inte ett knäpp.

Bild: Jörgen Auer

Jag gick några meter till en utsiktsplats. Åsunden låg lockande och blå. Jag såg en båt, men hörde ingen. För det var ett par hundra meter mellan oss och den åkte så sakta. Hemkommen fick jag beskära en bild med båten för att kunna se just båten (se nedan). Och då försvagades den djupblå färgen och blev ljusblå.

Bild: Jörgen Auer

Hm, jag skulle vilja åka ut på Åsunden, jag också. Och Järnlunden. Rängen, både stora och lilla, ja egentligen skulle jag vilja besöka alla sjöar som finns, inklusive den lilla Ämtefallsjön. På den senare skulle jag förstås ägna mig åt kostudier, efter vilka jag kanske kan berätta mer om hur kor gör och tänker.