Mantorp ur min synvinkel

Bild: Jörgen Auer

Blåklinten stod okammad och vilsen, morgontrött som den är. Men den hade ändå inget emot att bli fotograferad. Klockan var strax efter 07. Morgonpromenad.

 Bild: Jörgen Auer

Jag gillar miljöer i olika vinklar. Det här är Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

Liksom även det här.

 Bild: Jörgen Auer

Yoldiavägen i Mantorp. Yoldia efter Yoldiahavet (en föregångare till Östersjön) som fått sitt namn efter ishavsmusslan Yoldia arctica (numera Portlandia arctica). Musslan fick sitt namn efter den spanskfödde greven Yoldi, Alfonso Maria de Aguirre y Gadea (1764-1852). Han var väldigt intresserad av blötdjur (konkyliologi).

 Bild: Jörgen Auer

Bildvinkel från nyss nämnda gata genom en trädgård ut mot Tollstadvägen.

 Bild: Jörgen Auer

Samma gata, men 75 meter längre österut.

 Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte hur jag bär mig åt, men jag har en väldig förmåga att hitta blommor som jag inte kan namnet på. Här är en av dem. Hur jag än söker efter blå blommor på google så hittar jag inte den här.

 Bild: Jörgen Auer

Men de här blommorna i hastighetsbegränsande lådor på Riddarängsvägen är väl i alla fall penséer. Tror jag.

 Bild: Jörgen Auer

Men nu är vi där igen. Vad heter den här? Jag söker och söker efter gulvita blommor, men hittar den inte. Hjälp mig.
Jag blir bönhörd. Av Ann Engelbrektsson som tipsar om gulsporre. Ja, där har vi den och så här skriver Den virtuella floran: Gulsporre är en flerårig ört som kan bli upp till en halv meter hög. Stjälkarna är upprätta och bladen är smalt lansettlika och grågröna. Gulsporre blommar från juli till september med gula blommor som sitter samlade i toppställda klasar. 
Fast än är det inte juli. Det är ju bara 10 juni.

 Bild: Jörgen Auer

Mantorps enda rondell har blivit riktigt fin. Vad är det för blommor? Vet alla i bussen det? Själv tror jag att det är lavendel. Men jag är inte hundra. Kanske är det kantnepeta.

Bild: Jörgen Auer

Det här vet jag däremot vad det är. Det är en papillon som lystrar till namnet Pablo. I all fall när matte Kerstin Lönnerhed kallar på honom. Mig struntar han i. Och när Eva-Britt och Jan-Erik Lundberg stannar till i skogen för att hälsa, ja då vill Pablo gärna bita i Jan-Eriks gångstavar.

Så kan det vara en dag i Mantorp.