Bild: Jörgen Auer
Bra dag. I alla fall för en längre promenad. Dottern Rebecka och jag gick mot Mjölby. Fast så långt skulle vi inte, bara till Sya, 4 kilometer bort.
Bild: Jörgen Auer
Kul att så många människor utnyttjar gång- och cykelvägen mellan Mantorp och Mjölby. Även om jag egentligen bara har lite koll på sträckan Mantorp-Sya. Folk motionerar här, eller tränar. Gång, löpning, cykling, eller rullskidor som på bilden.
Bild: Jörgen Auer
I Sya står den här skylten och visar vägen hem. Eller tillbaka.
Bild: Jörgen Auer
Vi tog vägen bort mot Hydinge och passerade detsamma. Hälsade på några fina hästar och njöt av deras lugna tillvaro.
Bild: Jörgen Auer
Efter hästarna var nog den här eken ute på veteåkern det finaste vi såg på de två timmar vi var ute och gick. Vi tillryggalade 8 kilometer och minns jag rätt var det 10 500 steg. Men det är Rebecka som räknar. Jag bara går.
Bild: Jörgen Auer
Eller åker. På eftermiddagen åkte jag till Motala Återvinning för att fylla på mitt östgötska bibliotek. Kom hem med sju nyförvärv, trodde jag, men sju blev fem. För vid kontroll visade det sig att jag redan två av dem. Jaja, då får loppiset Axplocket i Mantorp snart påfyllning.
Bilden här tog jag utanför Skänninge där jag tog en liten avstickare mot Lindevad.
Sen ringde jag en vän.
Bild: Jörgen Auer
Jag gick, jag åkte. Andra flög. Barbarnet Vera gungade fram och tillbaka, det gick upp, det gick ner. Kanske var det från sin upphöjda position hon fick för sig att upptäcka Mantorp. Jag har hittat en runda, sa hon och började gå. Vi gick två kvarter, kan man säga, rundade dem - och sen var vi hemma igen.
Men det är så ett barn börjar upptäcka omvärlden. I allt vidare cirklar. Längre och längre bort från den kända och vana platsen för att en dag ta steget ut i det okända.
Bild: Jörgen Auer
Jag gick, jag åkte. Andra flög. Barbarnet Vera gungade fram och tillbaka, det gick upp, det gick ner. Kanske var det från sin upphöjda position hon fick för sig att upptäcka Mantorp. Jag har hittat en runda, sa hon och började gå. Vi gick två kvarter, kan man säga, rundade dem - och sen var vi hemma igen.
Men det är så ett barn börjar upptäcka omvärlden. I allt vidare cirklar. Längre och längre bort från den kända och vana platsen för att en dag ta steget ut i det okända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar