Smatter vid Frökärret

Bild: Jörgen Auer

Det blev en promenad i dag, också. Tänka sig. Gör jag ingenting annat? Hm. Det tål att fundera på.

Bild: Jörgen Auer

Hm. Jo, funderar gör jag ju förstås. Det är ju därför jag promenerar. För då funderar jag så bra. Hjärnan tillförs en massa syre ute i friska luften. Som i dag vid Frökärret i eklandskapet kring Tinnerö. Så bra jag tänkte. Om allt. Jag trodde mig till och med vara på god väg att lösa pågående världskriser, när jag avbröts av ett märkligt smatter. Inte som i gevärsdito, utan i mer tystlåten form. 

Bild: Jörgen Auer

Det kom någonstans bakom mig, från en kulle eller mindre bergsplatå. Så jag klev upp där, våghalsigt eftersom mossan på den lutande berghällen var minst sagt hal. Det småregnade och var grått, egentligen rätt trist, men ändå skönt på något konstigt vis. Så smattrade det igen. Något till vänster om mig. Eller var det höger? Svagt, men ändå fullt hörbart.

Bild: Jörgen Auer

Vad sjutton var det för något? Vilket djur låter så? Jag funderade och funderade. Räknade upp alla djur jag kunde, stora som små. Fåglar och insekter, larver, till och med amöbor räknade jag och glömde helt bort att jag var på god väg att tänka ut något riktigt stort och viktigt.

Bild: Jörgen Auer

Kanske kom ljudet från de här växterna? Vem bor här? Jag vet inte. Jag vet bara att de plötsligt tycktes mig så vackra, så majestätiska. Det var ren njutning att se dem. Undrar hur de ser ut när solen skiner, tänkte jag och tror inte att de kan vara vackrare då. Nu i grådasket framhävdes deras färger och brunt och gulgrönt är faktiskt ingen dum kombination.

Bild: Jörgen Auer

Jag fann ingenting. Smattret tystnade, exakt när och var vet jag inte. Men jag stod väl fem minuter helt stilla och inväntade fler ljudupplevelser innan jag gav upp och vandrade vidare. Inte över stock och sten, men jag såg dem också. De mossbelupna stenarna i skogen var så vackra att jag drog ett djup andetag av förväntan. Det kändes som att stenarna och mossan gav mig kraft och styrka. Fasen också att jag inte hade motionskläder för löpning på mig, tänkte jag. Kanske tar jag med det nästa gång. För visst blir det en nästa gång. Jag har varit här tidigare och kommer gärna åter. Kanske tar jag med en stol också för att lista ut vem som sysslar med ljudsmatter vid Frökärret.