Tre timmar över slätten

Bild: Jörgen Auer

Dagens långpromenad tog tre timmar. Från Mantorp gick jag till Sya och svängde av mot Spångsholm där jag på långt håll funderade på vilket företag som huserar i det avlånga huset jag kunde se mellan träden. Det var länge sen jag gick här och mindes inte. Tillhörde det kanske det gamla och nerbrunna bruket? Nä, va? Det ser ju nytt ut på håll. Framkommen till bruksvägen såg jag att det var Aqvis som tillverkar svimmingpooler. Jag googlade och lärde mig på aqvis.se att företaget grundades 2003 och att det i Sverige nu finns 700 Aqvispooler.

Bild: Jörgen Auer

Sen svängde jag höger och gick mot Spångsholms centrala delar (är inte allt centralt där?). Solen sken visserligen och det var ganska varmt, men vinden tog i så det knakade i nacken och jackhuvan flög upp av sig själv och värmde mig. I Spångsholm njöt jag av tystnaden och undrade hur det kunde vara att bo där. Skönt, gissade jag på min extrasväng via Linslagarevägen, Tråddragarvägen och Spikklipparevägen. Där någonstans gick ett av våra barn, Pernilla, i förskolan för många år sedan. Nu spatserar jag här och kan inte riktigt minnas vilket av husen som var dagis. Jo, kanske.

Bild: Jörgen Auer

Det här huset har jag fotat förr, i med- som motljus, dag som natt, tidigt och sent, vinter som sommar, höst och vår. Den gamla Telestationen i tegel ligger så ensamt på åkern utanför Stora Ljunga och är riktigt fint. Hoppas att det är byggnadsminnesmärkt, k-märkt eller annat och kommer att fortsätta stå som en soldat i givakt generationer framåt. 

Bild: Jörgen Auer

Det är nästan så jag tycker att den här fantastiska kojan borde k-märkas också. På St Ljunga Norrgård finns den och måste ha varit, och kanske är, en alldeles fantastisk plats att leka i och vid. Det är så fint att jag undrar om det verkligen är en koja. Om inte, vad har det använts till?

Bild: Jörgen Auer

Och vad glor du på? såg den här hästen ut att undra när jag kom förbi Tallåsen som låg och vilade i lä. Kompisarna brydde sig inte, de var hungriga.

Bild: Jörgen Auer

Jag hade en lång väg att gå, men har gått här förr (och även skrivit om det) och känner vägarna. Som här vid Lilla Ljunga vars gula byggnader ofta lyser likt solen. Trevligt.

Bild: Jörgen Auer

Bakvägen närmade jag mig Dragestad gård som ser imponerande ut. Härifrån hade jag bara kvar att ge mig ut på för en gångare "livsfarliga" Skänningevägen (utan plats för gång- och cykelbana). Men måste man så måste man och det finns gräs i dikeskanten (vägslänten) man kan gå på. Knappt, ska sägas, för man får sidsteppa ordentligt och det känns som att fötterna ska vrickas.

Sen var det bara Mantorp Park, Rasta Mantorp, Depot Mantorp, Mantorps Glasbruk, Mantorptravet kvar innan jag var hemma. Visst ja, skogen mellan Klämmestorpsskolan och Vifolkaskolan också. Och Klämmestorp IP med Klämman Arena. Men sen var jag hemma. Tre timmar! Vad blir det? Två mil? Jag tror det. I alla fall en och en halv. Hemkommen blev det bastu.

Sen kom sonen Martin förbi med mat åt sin karantänboende pappa.