Hoppsasteg med Stina Boel

Bild: Jörgen Auer

Gjort i dag? undrade vetgirig på Messenger. Ja du, inte mycket, blev mitt svar, men det var roligt! För jag hade med mig femåriga barnbarnet Stina Boel till Gulfmacken i Mantorp där jag lämnade in min version av helgens spel samt köpte var sin mjukglass. Hon ville ha strössel, inte jag. Sen gick vi ut och satte oss. Efteråt var vi ganska nöjda och glada. Vi gick inte raka vägen tillbaka utan tog en omväg ner till Klämman. Den tog vi med hoppsasteg och vi flög fram, så fort gick det.  

Hon hoppade bra och mina färdigheter i denna roliga gång- och springstil är dokumenterade sedan flera år tillbaka. Jag kan det här. Precis som varje annan gång jag tar mig fram på detta vis blev jag även nu påmind om gamla meriter i ämnet. Jag har skrivit om denna form av förflyttning flera gånger tidigare i Corren, jag tror första gången 2011 och också blivit intervjuad av Radio Värmland (2016) i samband med ett stort jippo i Karlstad. Nja, alltså, jag var inte i Karlstad. Hedvig Nilsson ringde mig och frågade varför jag skrivit om hoppsasteg. Jag sa som det var och är: för att det är så roligt.

Lite blomsterprakt har jag införskaffat också. Samt åkt halva Östergötland runt fram mot kvällen: Skänninge, Motala, Vadstena, Nässja, Örberga, Heda, Rök, Väderstad, Hogstad, Mjölby, Sya och Mantorp besökte jag. Eller åkte igenom. Bilden är tagen mellan Motala och Omberg. Exakt var vet jag inte. Däremot minns jag att jag vinkade åt Västergötland, långt där borta på andra sidan. Nu? Teve. Eller om jag ska köra lite mera hoppsasteg. Det är ju så roligt.