Från Sålla till motellet

 Bild: Jörgen Auer

Så trevligt vi hade i dag, min gamla arbetskamrat Maria Landqvist och jag. Jag ringde henne och undrade om hon i Coronatider ändå inte ville ta en promenad. På behörigt avstånd, förstås, och i lugn och lantlig miljö. Det ville hon gärna. Kanske mest för att jag lockade med att smygkolla på Sålla Kvarn som ligger ute till försäljning nu, vilket stod att läsa i dagens Corren Bostad. Så vi bestämde möte där och gick sedan grusvägen över Sållas vackra ängar bort till Sålla gård och vidare bort genom skogen för lunch på Sjögestad motell. Ett par människor såg vi längs vägen och många hästar. De här två var väldigt nyfikna. Eller så trodde de att vi var några andra.

Bild: Jörgen Auer

Mitt hästintresse är känt sedan urminnes tider, gammal Bjällbrunnabo som jag är. Där, utanför Norrköping, hyrde mina föräldrar ett hus av hästuppfödaren Martin Schenholm på tidigt 50-tal och kanske står mitt intresse för dessa vackra fyrbenta varelser att finna just i tidiga barnaår. Fast på den tiden var det mest ardenner som föddes upp på Bjällbrunna, där jag för övrigt var på reportage 2017 hos Martins barnbarn Ebba Schenholm. Nåja, Sålla ligger långt därifrån.

Bild: Jörgen Auer

Så trevligt det är med så här nyfikna hästar. De kom springande när vi gick förbi och slog följe med oss på andra sidan elstängslet. Eller också ville de bara ha nåt. Mer att äta, antagligen. Eller ville hem till stallet. Vatten? Jag vet inte, de sa inte vad de ville.

Bild: Jörgen Auer

Jag har inte gått här på väldigt länge. Tio, kanske femton år. Men jag hittade ändå. Det är bara att gå på. Fram till Sålla gård där jag varit förut, senast förra året då jag kom stora vägen för att skriva om sadelinpassning med E.R Saddlery, dvs Linda Ekström och Sebastian Rydell. Även Maria har varit här, från sin tid som sportjournalist var hon här och skrev om Irene Slättengren som hade en häst installad här. Men nu stannade vi inte till alls, utan fortsatte rätt igenom gården och fortsatte över Västerlösavägen och tog grusvägen fram mot skogen, en väg som jag känner igen och som jag vet leder till Sjögestad motell. Maria var sjukt imponerad över min lokalkännedom. Jag visste ju till och med namnet på några som bodde i skogen. Fast när vi ånyo träffade på några hästar blev jag lite brydd. Det fanns inte senast jag gick här. Vems är de, undrade jag och fick svar per omgående. 

Bild: Jörgen Auer

Aha! Det är alltså här travtränaren Oskar Svanberg håller till. Det visste jag inte, men fick nu veta något som jag undrat över en tid. Kul. Ja, sen var vi ju framme vid Sjögestad motell där vi serverades en mycket god Flygande Jakob av Cathrin Cats Halldan. Och solen sken. Kaffet var också bra. Samt var det lätt att hålla avstånd. Mycket bra också att salladen var inplastad. Det har jag faktiskt tänkt på långt före coronan. Det är inte fräscht med folk som står och lutar sig över maten och alla tar i samma slevar och gafflar och smörknivar och vad det nu är. 

Bild: Jörgen Auer

Sen gick vi samma väg tillbaka. Förbi runsten 210 och de andra fornminnena bakom motellet och jag undrade lite över den där ristaren och hans far. Toste reste denna sten efter Gäsling, sin fader, lär det stå. Att Toste torde vara samma namn som Torsten kan man ju tänka, men Gäsling? Och det lär väl vara samma Toste som är nämnd i ÖG 209 på andra sidan riksvägen (länsväg 636) i Sjögestad: Toste reste stenen efter Toke och Oruste, sina nevöer (det står nefa, vilket torde vara just nevöer, brors- eller systersöner) och 204 på Viby kyrkogård där han ristar i sten efter Östen, sin måg. Den där Toste skulle vara kul att veta mer om.

Och jodå, hästarna i hagen kom oss till mötes nu också och ställde på begäran upp även för fotografering. Och följde oss.

Bild: Jörgen Auer

Vart ska ni nu då? undrade våra fyrbenta vänner som lufsade med i sommarhagen och som tittade långt efter oss. Synd, tänkte de nog. Såna trevliga människor.

Bild: Jörgen Auer

 Sen var vi tillbaka i Sålla kvarn och beundrade den gamla och fina stenvalvsbron över Lillån och dammen. Allt medan trafiken på E4 alldeles intill susade och brusade. På väg därifrån var jag lots och visade Maria vägen till Rappestad (hon hade aldrig besökt orten) och vidare ut till vägen Västerlösa-Linköping. Jag tog vänster, hon höger.  Tack för ett par trevliga timmar, Maria.