Två dagar i Norrköping

Bild: Jörgen Auer

I Norrköpingskvarteret Knäppingsborg i dag, fredag. Färgglatt, roligt, fint, trevligt.

Bild: Jörgen Auer

 Sätter färg på stan, eller hur? Jag gillar det verkligen och vill se fler liknande installationer.

Bild: Jörgen Auer

Den här lekplatsen, Ministaden mellan Tunnbindaregatan och Mäster Påvels gränd är också otroligt fin - och lekfull. Med Holmentornet, Strykjärnet och Värmekyrkan.

Bild: Jörgen Auer

Norrköping - så mycket som är snyggt. Och så kul att leta motiv att fota. För resten behöver man inte leta. Allt serveras ju där rakt framför en, det är bara att ta för sig av smörgåsbordet. 

Bild: Jörgen Auer

I morse tog jag den här bilden på Strykjärnet, Arbetets museum mitt i bild, solen som försöker bryta genom molnen, Bergsbron och så den stora, gula byggnaden, samma som på bilden före fast sedd från andra hållet. Den som numera inhyser Realgymnasiet, Studiefrämjandet och Film & Musikgymnasiet, och mer ändå, men som en gång var en textilfabrik, vad annars i Sveriges Manchester som Norrköping kallades en gång i tiden.

Bild: Jörgen Auer

En stadsvandring i Industrilandskapet och runt Åbackarna längs Motala Ström ger en besökare så mycket att betrakta och beundra att man liksom aldrig blir mätt. Aldrig får nog. Och vill gå en gång till.

Bild: Jörgen Auer

Men nog saknar man den lilla gångbron Femöresbron, byggd 1901 och borttagen 2017 på grund av skador. En ny är dock under byggnad, men exakt när en sådan kommer på plats är inte bestämt. Att arbetet verkar dröja beror enligt Norrköping.se på att det behövs ett flertal utredningar om påverkan på natur- och kulturhistoriska värden. 2022 sägs det att Samhällsbyggnadskontoret kanske kan ha en ny broförbindelse på plats. 

Bild: Jörgen Auer

Jag skrev ju att jag gärna ville gå en gång till. Så vid ett gästspel i Norrköping torsdag-fredag gick jag i Industrilandskapet båda dagarna. Och jag har långt ifrån gått färdigt.

Bild: Jörgen Auer

Min far gick färdigt redan i december 1989 och jag kan inte säga att jag är flitig gäst i Krematorielundens minneslund. Jag kommer ihåg honom ändå. Men den här gången gick jag dit en sväng och berättade i tankarna för honom att det har hänt en del på de 30 år som passerat sedan hans frånfälle.

Det var så tyst och lugnt där i lunden, så fint och skönt, så vackert och grönt och blommor som doftade. Jag satt en stund, slöt ögonen och tänkte på pappa. Vad hade han sagt om han hade varit med? 

Det var skönt att sitta en stund, du. Hur går det för barnen? Vad har det blivit av dem? Vad jobbar de med? Var bor de? Har de barn? Hur har det gått för dig? Oh, herre Gud, är du pensionär? Har du skrivit nån bok än? 

Nej, inte än, pappa. Inte än.