Så liten pudibunda

Bild: Jörgen Auer

Så fin den är, var min första tanken när jag fick syn på den här lilla larven, ungefär 3,5 centimeter lång, som kom kravlandes över en gångväg nära Klämmestorpsskolan i Mantorp. Men vad är det för typ? Vad ska det bli av den?

Och jag hem för att googla. 

Vad fann jag? Jo, vid eftersökningar på wikipedia, artfakta.se, nrm.se, slu.se och sajten skogensrost.com fick jag samma svar. Det är en bokspinnare, calliteara pudibunda på latin. Lika gul och fin som larv, lika trist och gråbrun som vuxen. Företrädesvis finns den i Sverige i Skåne, där det ju finns flest bokskogar. Norr om bokskogsgränsen vanligen också i asp-, al-, björk-, eller blandskog. Som larv blir den fullvuxen i andra halvan av september efter cirka tre månaders utveckling, jag hade således tur som hann se den innan den grävde ner sig. För så gör den, gräver ner sig i markförnan (det översta jordlagret, mest bestående av döda, men inte helt nedbrutna växtdelar) för att förpuppas.

Larvens färg kan variera. Från gröngul med rödhårpensel till brunsvart med brun hårpensel. Som färdig spinnare är den grå eller gråbrun och det finns både ljusa och mörka exemplar. I Norden finns den i Danmark och södra Finland, i Sverige upp till strax norr om Mälardalen.

Tyvärr kan bokspinnare kaläta hela bestånd av skogar. Sådan skadegörelse har ägt rum i Sverige. Bland annat 1897 i Skåne när ett 200 hektar stort bestånd på Hallandsåsen förstördes. Även 1941-1942 skedde en sådan kalätning. Också den gången i Skåne, i Kongalund där bokspinnarna åt upp 75 hektar och där man beräknade antalet puppor till 16 miljoner! Den populationen kraschade emellertid nästan helt 1942 efter en bakteriesjukdom.

Visst är det väl svårt att tänka sig den här lilla gula och söta larven som ett matmonster och skogsförstörare? För övrigt var det Carl von Linné som namngav den pudibunda, vilket betyder blygsam.

FOTNOT: nrm står för Naturhistoriska riksmuseet, slu är Sveriges lantbruksuniversitet, skogensrost är en natursajt vid namn Skogens Röst.