En juldag med Lilltomten

Bild; Jörgen Auer

Så härligt med lite sol, tyckte Lilltomten, men ville tydligen inte ha den i ansiktet. Kanske kunde skägget bli förstört, vad vet jag? Det viktiga var att han fick vila en stund efter en arbetsam dag. Därför gick juldagen i vilans tecken. Satt inte Lilltomten i soffan och fikade, eller sög och smaskade på vindruvor, så satt han vid stora bordet och åt mat. När han inte låg och dåsade i solen, vill säga.

Bild: Pernilla Auer

Men visst hann han med promenader också. Två stycken. Först följde han med femåriga Stina Boel och hennes mamma Pernilla och Pernillas pappa Jörgen på en lugn vandring genom delar av Mantorp. Han hörde hur Jörgen mötte Hans Rydell och hur Hans ropade: God fortsättning. Jag såg ditt quiz i Corren. 

Vad såg tomten mer? Jo, han såg Bitte Forsman komma gående. Var det på Yoldiavägen? Ja, bestämt var det så. Senare, på Prästgårdsvägen, såg han hur Pernilla och Stina Boel packade in sina saker i bilen och hur Ingrid Kristiansson kom förbi på sin dagliga promenad och hälsade på P och SB. God fortsättning, hörde han båda säga. Hej då, kör försiktigt, hörde han Jörgen säga till dottern och barnbarnet.

God fortsättning, tänkte Lilltomten för det tyckte han var en väldigt bra önskan att både ge och få ta emot. Det var så värmande och kan ju gälla för så lång tid. För evigt, till och med.

Bild: Jörgen Auer

Efter det följde han med Jörgen på ny, något raskare promenad och tillsammans såg de månen där uppe i skyn. Känns så nära, men är så långt bort. Allt är så förunderligt, tänkte Lilltomten. Livet, tillvaron, månen, planeterna, universum. Från det största som väl måste vara alltet, till de minsta byggstenarna: atomerna. Eller, nu blev tomten brydd: finns det kanske ännu mindre än atomerna? Han visste inte, nanoteknik vad är det? Betyder inte det miljarddel av något? Av vad? Lilltomten googlade på mobilen: "En nanometer" nm, är en miljondels millimeter, en tusendels mikrometer; att jämföra med en typisk atom som är drygt 0,1 nanometer i diameter." 

Besynnerligt och förunderligt, tänkte den lilla tomten.

Bild: Jörgen Auer

Solen skulle snart gå ned. Hade redan börjat nedgången och kröp allt närmare mörkret i molnranden vid horisonten bakom skogsbrynet. Lilltomten som hade problem med tempot på grund av sina små och korta ben såg att Jörgen hälsade på Monica och Julia Davis och tror att även Dan Davis var med, plus ett eller två barn. Och visst hörde han hur Robert Ström ropade från konstgräsplanen, där det för övrigt var en hel del folk på besök. Men vad ropade Robban? Var det god jul, Jörgen, eller god fortsättning, Jörgen?  Lilltomten grälade lite på sig själv för minnesluckan, för det kan ju ha varit något helt annat som ropades. Som vad? Jaa, det var just det som är frågan. Hej, Jörgen? Tjena, Jörgen. 

Bild: Jörgen Auer

Lilltomten la märke till att Jörgen hälsade på alla han mötte. Även dem han inte kände. Det tyckte han var ett fint karaktärsdrag. Hej, hej, låter trevligt. Ja, även ett ensamt hej. På den några kilometer långa grusvägen mötte de flera julfirare som var ute och motionsgick, eller till och med sprang för att bli av med något av det som den feta julmaten ställt till med. De genade genom Veta kyrkogård där renoveringsarbetet med gångar och gräsmattor hade julledigt. Eller är det färdigt? Svårt att säga, tänkte tomten som la märke till att samtliga grusgångar fått nya gräskanter och nu låg utan synligt grus, men med hårdfrusna sandytor. Snart klart för att spola vatten till is, småskrattade tomten för sig själv. Han såg att Jörgen läste namnen på de gravstenar de passerade, några mer igenkända än andra och några av personerna hade han, eller de båda, känt under deras levnad. Borta vid minneslunden stannade de båda två en stund och tänkte lite extra på några nära som gått bort. Jörgen gjorde korstecken, en lite udda grej han börjat med för tiotalet år sen, visste Lilltomten. Varför, visste han dock inte. Inte Jörgen, heller.

Hemkommen ville Jörgen dricka kaffe och äta kakor, särskilt de där som han köpt av bonusbarnbarnet William Jackson till jul, men som han hittills glömt bort att äta. Kajsas cafékakor, heter de och beskrivs som "kakor med stora bitar av äkta choklad". Lilltomten ville inte ha. Han skulle lägga sig och vila i soffan. Jörgen fikade och swishade samtidigt julklappspengar till William och de andra "stora" barnbarnen William Auer och Vera Auer.  Sen skulle han se Mörtfors-Tarzan i Svt1, med Tom Alandh om hans far Hardy Alandh. 

Och där är jag nu.