På Övralid ännu en gång

Bild: Jörgen Auer

Kanske var det för att solen sken så väldeliga som jag i dag åter beslöt mig för att besöka Övralid, Heidenstams lilla ställe högt beläget vid Vättern någon mil norr om Motala. Men jag glömde ta med vantar, för det var betydligt kallare än jag trodde det skulle vara. Jag skymtade en annan besökare på så där 200 meters håll så jag behövde inte vara orolig för att inte hålla avstånd.

 

Bild: Jörgen Auer

Han var inte så dum, nationalskalden och Nobelpristagaren Verner von Heidenstam. Ingen som förälskat sig i den här platsen och bestämmer sig för att bygga och bo här kan vara dum. Däremot rik. Jag känner en viss samhörighet med Verner och vet att det bottnar i det faktum att vi båda föddes 6 juli.

Bild: Jörgen Auer

Själv är jag varken dum eller rik, däremot pinknödig, tänkte jag och sökte mig en undanskymd plats. Gick därför en promenad ner Ryttartorpet och fortsatte sedan upp genom en ganska brant led i skogen. Bra träning uppför, det kändes i benen. Undrar om Heidenstam också gick den här svängen? Eller var han för gammal då? Jag får läsa på. Googlar. Och ser att han köpte gården Övralid 1923 och ritade huset själv, där han sedan flyttade in 1925 som 66-åring. 1940 avled han, 80 år gammal. På ovralid.se hittar jag hans vackra formulering om sitt älskade Övralid: "Aldrig har jag trivts som här. Har suttit på terrassen i timmar. Det är bara så synd att man måste dö."

Bild: Jörgen Auer

Att Heidenstam ville bo vid Vättern var inte så konstigt. Han var född på Olshammarsgården i Närke på andra sidan sjön och bodde i sitt tredje gifte (efter att ha vistats flera år i Europa) på gården Naddö söder om Vadstena, en gård han sålde 1916. Efter det flyttade han till Danmark innan han återvände till sin barndoms sjö - Vättern när han köpte Övralid. Han längtade hem i så många år, kanske gjorde han alltid det? Hur var det nu han skrev i Vallfart och vandringsår 1888? 

"Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar var jag går

- men ej till människor! Jag längtar marken

jag längtar stenarna där barn jag lekt,"

Bild: Jörgen Auer

Det är inte bara Heidenstams stora herrgård som ligger vackert på Övralid, det gör även serveringen Farfarstugan strax intill. Tyvärr var det inte öppet i dag.  Djävla corona.

Bild: Jörgen Auer

Fast när man besöker Övralid går det inte att gå omkring och vara sur. Här är det bara att höja blicken och låta sig förföras av Vätterns blåa vatten och ana Västergötland långt där borta. Eller är det Närke som skymtar där? Båda?

Bild: Jörgen Auer

Ganska nära Nedralid låg det fortfarande is i viken. Jag hade absolut ingen lust att känna dess sprödhet, utan satte av mot Fornåsa för att träffa Runar Bergsten på Östergötlands största loppis. Jag kom med fyra kartonger prylar och åkte därifrån med fem östgötska skrifter.  

 

Bild: Jörgen Auer

Sånt som inte något loppis tar emot fick skjuts till fina Hulje återvinning i Mjölby. Jag blir alltid imponerad av ordningen där. Det blir jag förvisso även på många andra återvinningsstationer, men på Hulje är jag stamkund (Hej, Micke, tack för många trevliga samtal). Jag kommer snart tillbaka.